söndag 31 januari 2010

Hair it is

Har ni hamnat i det slentrianmässiga lunket, målat in er i två tråkiga ringhörnor (behöver inte betyda skilda sovrum) i väntan på nästa attack, vaknar varje morgon med en suck och det enda som bryter den tråkiga vardagen är när ni – i ett ögonblick av total spontanitet – plötsligt byter plats vid matbordet (nej, det händer aldrig, eller hur?). Känner ni att ni aldrig gör något roligt tillsammans? Att det enda ni pratar om är barnen, huslån, fuktfläcken i källaren bakom hyllan med syltburkar eller vems tur det är att gå ut med soporna?

Är det så? Är det så???

Ni vet vad som måste göras.

Visst vet ni det.


***** trumvirvel *******


Byt frisyr!
Ja men visst är det så enkelt! Are you impressed? I am impressed! Så vad väntar ni på? Fram med rakapparat och sax, sätt fart på fantasin och leta lite djupare i den där lådan med krafs i hallen (jag vet att ni har en).

Om ni ändå känner att ni behöver lite inspiration för att kunna göra en rejäl nystart, håll till godo – det här är vad vi hann med i helgen (den första är med en skvätt motorolja):



Upp till kamp, rädda ert äktenskap – IDAG!

Ur dimmornas dunkel


Jag har som bekant bara goda saker att säga om att vara gravid. Dock har jag, och tyvärr även min partner in crime, upptäckt en inte alls angenäm bieffekt.

GAS! WEEOOOHHHHHHHHWEEEEEEOOOOHHHHHWWEEEEEOOOOOHHHH!!!!

Blinkande varningsljus, masker på!

Men det går inte att fly från denna odör från hell, den förföljer mig, envist fastsatt i byxan. Det enda som jag märkt har hjälpt hittills (mången metod har provats) är att fort bege sig till sovrummet, släppa detta pyrande monster och gå i en inte alltför rask takt mot köket, passera förbi luftvärmepumpen i hallen (gärna i kombination med en diskret Sylviavinkning bakom röven) och då blåser en befriande vind som skingrar dimman och alla vågar andas igen. I alla fall dem som befinner sig i köket, dvs moi.

Nattetid fungerar dock inte denna metod. Jag skulle kunna ta omvänd ordning, springa mot köket, tillbaka genom hallen... Men eftersom det inte förannonseras innan så är det dömt att misslyckas. Men som en av våra kärleksförklaringar äger vi ett dubbeltäcke i dun. I denna luftiga fluffpuff kan samlas många mökar innan de sipprar upp vid kudden och vem den skyldige äro går ej att bevisa. Moahahhaah!

Undrar vad min barnmorska kommer säga om att jag rök.. förlåt, ryker?!?

måndag 25 januari 2010

I love mondays!

Vilken bra start på veckan! Dagens första mail kom från en kund som ville ha nya PDFer på två jobb jag gjort till honom i höstas. Right on, jag skickar dem till honom blixtsnabbt. Mission completed.

För blixtsnabbt, inser jag, eftersom jag inte ens orkade skriva något trevligt tillbaka. Bara ett tomt, snorkigt mail.

Nåja, ingen ko på isen! Jag författar ett lagom lurigt meil om att det är måndag jadajadajada och avslutar med en smiley. Och skickar.

Till mig själv.

Ååååh giv mig styrka. Things can only get better?!?

söndag 24 januari 2010

Räddningspatrullen - iväg!

Jag befinner mig i en lång korridor i en källare. Det är ljust, jag känner mig trygg. Plötsligt korsas min väg av en massa spindelnät. Fulla med svarta, krulliga könshår!

Jag blir vansinnig. Typiskt P att lämna sitt tokbuskehår överallt! Men precis när jag tänker börja skrika ut mina aggressioner så kilar en spindel nerför väggen på min vänstra sida, ser jag i ögonvrån. Och jag känner starkt att det här blir fåglarna-varning, den är inte ensam... Jag skriker, men nu av skräck.

Samtidigt, i en annan tid. Vi ligger i soffan, hela familjen Nennelainen. P tittar på sporten, jag slumrar bakom honom och Nancy ligger vid fötterna på oss.

hhhuuuuhhhh huuuuuhhhhhh.... gnyr jag.

Nancy sätter sig genast upp. Trevar med sina små tassar när hon går över oss. Stannar och sträcker sig så långt hon kan för att puffa mig först på bröstkorgen, och sen två mjuka puffar på kinden.

Jag vaknar. Räddad från miljontals spindlar i en trång källare strösslad med könshår.

Nancy Fancypants sätter sig nere vid våra fötter igen. My work here is done, säger hon, gäspar och lägger sig som en kringla med ryggen mot oss.

fredag 15 januari 2010

Drömmar igen


Hej kompis! Vill du kela?

Det har varit mycket prat om George Clooney i dagarna om att han ska till Östersund för att filma. Synd att vi inte flyttade dit när vi tänkte... Men själv är bäste dräng, så i natt fick jag ändå tillfälle att umgås med Georgie – hela natten. Väldigt oskyldigt (ungefär som med Zlatan härom natten, men var Zlatan kom ifrån har jag inget svar på, för han saknar det som jag går upp i brygga av. Ögonbryn. Eller, klart killen har ögonbryn. Men inga George-ögonbryn. P har George-ögonbryn. I början hade han bara ett, men nu är de separerade i två. Världens vackraste.) men ändock väldigt trevligt, men det bästa var nog att han var så himla förälskad i mig. HA! Jag visste det!

Hade jag inte varit på pilates igår och lyssnat på valsång så hade jag och George kanske inte hängt på den där kinakrogen med vattenfall, kulörta lyktor och plinkaplonk och blivit höga på rökelsen och haft kramkalas med kläderna på. Jag måste bli bättre på att tänka efter före så att det blir lite mer action, för det har jag läst i en bok att det kan bli.

Idag ska jag fokusera på P, bastubad och melodiös hårdrock. Sen ska jag lägga mig tidigt.

måndag 11 januari 2010

Pricken III

Jag var så himla nervös att jag var tvungen att skita innan besöket hos gynekologen vilket gjorde mig nervös över om jag verkligen fick bort allt med pappret. Sorry. Men så var det. Vi satt och låtsades läsa väldigt inlevelsefullt i väntrummet men i alla fall jag såg inte vad det var på sidorna.

Sen var det vår tur. Hej och goddag, jo tack jag mår jättebra och nej, inga blödningar. Dags att strippa, vilket tog väldigt lång tid med skor som ska snöras upp med fumliga händer och byxbenen kändes som 4 m långa och hamnade ut och in och strumpbyxor på det och strumpor tillbaka igen för att inte frysa och AAAARRRGHH jag kan för fan inte klä av mig längre!

Sen upp i stolen, sprut med kräm på staven och sen Voilá. Ett myrornas krig och en svart fläck med en ljusare fläck i mitten. Där, ser ni hjärtat? Jaa sa jag med Darth Vader-röst, trots att jag inte alls såg att det blinkade. Röra runt i grytan lite. Annan vinkel. Det som jag trodde skulle vara en liten blobba som flöt sakta omkring i det mörka visade sig vara en miniatyr-Buddha med små sprattlande armar och ben och med ett bultande inre. Den var på TV. Fast samtidigt i min mage. P såg ut som om Sanna Kallur just tagit OS-guld och vi hånglade i trappuppgången, alldeles euforiska av vad vi just varit med om.

Älskade lilla pyre. Som vi har längtat efter dig.

söndag 10 januari 2010

Drömtydare sökes

Nätterna är väldigt långa, har jag upptäckt, när man är gravid. Jag drömmer, drömmer, drömmer, vaknar, drömmer, vaknar, drömmer och vaknar kissnödig. P drömmer också mer än vanligt så jag antar att det ska förbereda oss på förändringar men det är svårtolkat vad livet kommer bli, men någon kanske kan hjälpa mig tyda?

I natt har jag i jämn ström drömt:
Att jag var i ett radhus och skulle öppna ett bageri/inredningsbutik och allt var målat i gammeldags rosa, och min familj var där och jag fick dem att leta länge och väl efter en stor vetelängd med mormors hosta på. Sen träffade jag min vän som bor i NYC och vi kramades hårt och länge eftersom det var länge sen vi sågs och sen fick jag i uppdrag att hitta en flygel till hennes bror(!). Jag hittade en jättefin men när man kom närmre så var den inte alls så blank, svart och fin som den först såg ut utan hade ett svartgrått psykadeliskt mönster och var jättesliten, men det var ju inte så konstigt eftersom den stod övergiven i ett kärr. Jag klättrade in i en smutsig grotta som var i närheten där jag träffade min, som jag måste förträngt, klasskompis Zlatan som låg och vilade på en brits från sitt jobb på Samhall. Jag lade mig bredvid och kramades lite innan jag lånade hans röjsåg för att hjälpa honom, drog ner lite sly innan jag fortsatte in i en Lindexbutiks barnavdelning och gick lös på inredningen där innan jag kom på att pappstället med vantar och mössor nog inte skulle bort, men det blev bara några tumvantar som blev kapade och om jag lade dem underst i högen så skulle det nog inte synas.

Så vad säger ni? Helt normalt, eller?

fredag 8 januari 2010

Första besöket på MVC

I fredags var det premiär! Vi besökte MVC och jag blev vägd, stucken och fick kissa i en burk som gick sönder (handhavandefel). Vi blev utfrågade om alkoholvanor, familjens sjukdomshistoria och hade föreläsning för barnmorskan om hur en IVF går till. I morgon, exakt den här tiden, ska vi titta på en förhoppningsvis blippande prick.

Blir vi nedsparkade från vårt rosa moln eller avancerar vi ytterligare en nivå?

Lika men ändå olika


Även om P gillar gulan och jag vitan och han hellre äter underdelen på frallan och jag överdelen – när det kommer till inredning så har vi samma smak. Och oftast brukar jag och P prata samma språk. Oftast.

Vi håller på att göra en ny toalett i källaren. Ett litet skrymsle under trappan ska få bli Emergency Room (tyvärr med varken George Clooney eller Noah Wyle, utan bara skit). Ett litet utrymme som jag får kliande fingrar av inför chansen att få sparka bakut mot vårt annars försiktigt folkhemsaktiga möblemang och vita väggar blahablaha för att istället ta ut svängarna rejält. Jag har mailbombat P med länkar till marockanskt kakel, rivit ut sidor ur inredningstidningar med färgglatt mosaik och fingrat på porträtt på Kungen med tjock guldram.

Igår värmde vi oss i väntan på bussen inne i en mycket strategiskt placerad inredningsbutik. Pär såg en kolonn med mosaikprover och stegade fram och sa, precis som jag hoppades, att vi kan ju ta i lite mer vågat eftersom det är så litet utrymme. Vid det här laget studsade jag bredvid honom. Till exempel den här, sa han, och pekade på en mosaikbit med två vita nyanser. Eller den här. Nu pekade han på en annan bit med tre oerhört vågade kommunalgrå nyanser, och jag tittade stumt på honom innan jag stammade att det var ju modigt med vitt eller grått.
Hur vulgärt som helst. Extravaganza.

Jag och P pratar oftast samma språk. Oftast. Eller vi säger samma saker i alla fall. Alltid något.

tisdag 5 januari 2010

Hockeykillar ut ur garderoben


Igår var vi på hockey.

Som vanligt blev det darr på läppen när den utvalde knatten fick åka några var runt mittcirkeln innan han fick ställa sig bredvid sin idol i elitserien. Fatta vilken cool grej att få göra när man är så liten så snörningen på skridskorna skaver under hakan! P fick naturligtvis också blanka hornhinnor, han är ju den som är blödigast av oss två men jag kanske slår honom på fingrarna där snart, helloouu jag är ju gravid! Denna gången drog jag även ut påsarna under ögat för att fånga tårarna när nationalsången framfördes. Var ska det sluta? Vi kommer aldrig att kunna gå på skolavslutningar, luciatåg eller någon annan tillställning där vårt barn ska prestera.
I ena pausen spelade två knattelag mot varandra, 6 st i ena och de var 6 stycken i det andra laget också men gjorde en fuling och hade helt plötsligt 8 kids på plan och de föll över varandra i slow motion i jakten på pucken eller gjorde sälen alldeles själva när resten av truppen var på andra sidan planen. Mitt hjärta knöts ihop och fnittrade förtjust. Vi applåderade stort och vrålade när de gjorde mål och sen var magin över och de stora grabbarna kom in på rinken igen.

Ni vet vilka. Stora, håriga hockeyspelare som brölande krafsar kånkelbär från röven med grillrengöringsborsten. Skickar kissbomber* på varandra i duschen och är allmänt grabbiga och neanderthaliga. Jag vet, en fördom jag har. Hade. Igår såg jag beviset om att det inte alls stämmer. Subway – var reklamen på MODO's rövar. Varför någon vill ha en baguette där har jag aldrig förstått, men förstår att vissa gillar det (I röven alltså, jag åt en macka därifrån senast igår och den kommer säkert komma ut den vägen men det är ju enkelriktat där). Brynäs kontrade med att ha reklam för Callaway rakt ovanför det 19 hålet. Dessa budskap visar väl tydligt att hockeyn nu blivit kvitt sin homofoba historia?

Inte en dag för tidigt. Välkomna ut ur burarna!

*En kissbomb görs på följande sätt: Håll ihop förhuden medan du kissar tills den fyllts. Sväng med höften och gör ett tufft juck samtidigt som du släpper taget om snoppen och låt den samlade kaskaden med urin träffa din kompis på benet (eller valfritt ställe). Hur moget som helst.

Ett tecken!

Tjohoo! Jag fick gå upp för att kissa i natt! Ett tecken! Livmodern trycker på blåsan, halleleluja! Dock väckte jag även P eftersom jag, för att undvika att tända lyset, kissade med öppen dörr. Förr i världen hade jag som mitt signum att sitta på kanten och kissa tyst på porslinet så att ingen skulle ana att jag gjorde något annat därinne än att verkligen pudra näsan. Tydligen har min talang för detta försvunnit, det lät som jag stod upp och sprutade rätt ner i kröken med en elefantscchhhnabel. Flera liter!

P! Förlåt att jag väckte dig!! Men jag spillde puder på kanten så jag drog fram högtryckstvätten.

söndag 3 januari 2010

Godis suger

I morgon är det dags att återvända till jobbet igen. Vakna tidigt, äta matlåda, Sportspegeln före sängdags. Måndag till fredag. Det har varit skönt att vara ledig och sova länge, äta gott, slöat i soffan med Nancy under eller ovanpå filten och låta tiden flyga lite.

På fredag ska vi till MVC för inskrivning och det känns fortfarande helt overkligt. 2010 ska vi bli föräldrar. Som vi väntat! Men som sagt overkligt.

Jag mår fortfarande oförskämt bra, det enda som inte är som vanligt är att jag inte känner något som helst sötsug. Jag som brukar ha ett dreggelspår efter mig i affären ända från ingången, eftersom någon slug strateg satt bake-offdisken direkt efter grindarna så det osar wienerbröd och munkar med hål i, förbi chipshyllan och vidare ut genom kassan efter att ha släpat knogarna i backen förbi chokladhyllan. Oftast tomhänt eftersom P hävdar att man bara får äta godis på lördagar och jag är en lydig fru. Skulle jag handla fritt efter eget huvud skulle jag å ena sidan aldrig återhämtat mig ifrån flyttahemifrån-dieten: bli-en-blåval-på-ett-kick men å andra sidan skulle de inte behöva svabba upp dreggel för att undvika lårbensbrott på sköra tanter. Men nu – NADA. Inget sug. Möjligtvis på sega nappar. Det skulle nog vara gott. Men tanken på choklad får mig bara att känna en jolmig smak av aska i munnen.

DOH! Jag som hade sett fram emot tiden då jag får äta vad jag vill för jag ska ändå bli fet. Nu får jag väl nöja mig med att bli tjock bara på framsidan. Låter faktiskt inte så dumt det heller.

Nästa måndag är det dags för första tjuvkiken på Pricken, om den nu är kvar där inne – alive and kickin'.

JO, nu kom jag på vad jag är sugen på! P! Jag är sugen på P – som nu är på väg hem alldeles svettig efter en skidtur och ... och alldeles säkert skulle uppskatta några geléhallon trots att det är söndag.

Gott nytt år!

2010 …

Weeeh!