onsdag 26 januari 2011

Jag kan int!

Jaha. Så var det dags igen. Pricken satt i sin barnstol och tittade på mig med stora ögon och det ryckte lite i mungipan. Jag frågade honom om han höll på att bajsa och han svarade inte men det behövdes inte.

Det är en fin resonanslåda, den där vita plasthistorien från IKEA.

Jaha.

HUR GÖR MAN SEN? Varför har de inte omlott-bodys tills de kan klä på sig själva? Vad ska man ha för teknik för att inte hela ryggen och armarna och, om man har en dålig dag, nacken och så du själv förstås, ska smetas in i senap???

När vi kom in i depån så hade messmöret letat sig upp ovanför kanten på blöjan och gjort ett kreativt avtryck på den (men naturligtvis) vita bodyn. Lite batik liksom. Apropå 70-tal så var nog inte brunt så himla dålig idé på barnkläder. Var var jag? Äh, ni fattar. Det blev en helrekond. Strumporna höll sig i alla fall rena.

Hjälp en hopplös mamma. Märk kuvertet med "Sanering". Tack!

tisdag 25 januari 2011

Ring ut det gamla

2010 var ett fint år. 8 månader gick jag omkring med Pricken i magen, vilket privilegium!!, och dagen innan vräkning ploppade han ut och sen dess är inget mer sig likt. Fast ändå samma lika. Men det gnager oss lite, att vi inte kom på det här tidigare. Och läser om 23-åringar med både karriär OCH barn och fattar inte vad som hände mellan 23-33. Någon vidare karriär är det ju inte tal om. Och har vi tur hinner Pricken få syskon innan jag är alldeles skottsäker och ivägkörd till nödslakt. Fast till vårt försvar ska väl sägas att vi inte ville tidigare. Och sen tog det ju lite tid att slöjda till denna fantastiske lille Prick.

Så 2011, vad ska hända nu? Är det året som vi tar tag i vårt liv och rör om lite i grytan? Eller röra om och röra om, vända upp och ned på sufflén.

Det återstår att se. Jag ligger lite lågt ett tag till, men håll tummarna för att vi får våra tummar ur.

För övrigt hoppas jag att kölapparna till Sydkorea rasslar iväg med raketfart, en sisådär 45-50 stycken på ett bräde. Det är kaninens år i år. Pling!

Mitt så kallade liv

Ja, vad finns det mer att säga. Just nu känns livet bara galet fantastiskt underbart hoppetossigt.

Pricken sover och jag längtar tills han vaknar igen. P jobbar och jag längtar tills han kommer hem. Nancy sover efter en hyperaktiv förmiddag med så många nya klösmärken i golvet att det är farligt att gå barfota med risk för stickor av parketten.

Lycka!

lördag 15 januari 2011

Tillägg till nedanstående inlägg

Nej, han kan inte rulla.

I morgon ska vi börja träna på att skaka kastanjetten så han borde kunna spela fiol lagom till han är fem.

Månader, alltså.

Pricken åt stol, satt i halsen

Här har vi övat på rullning från mage till rygg och det första han visar mormor och morfar är att han kan

sitta.

:-o

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHH!!!! Duktig Prick!!!!!!

(hörde ni hur mitt ego exploderade?)

tisdag 4 januari 2011

2010 – en sammanfattning

Januari – 2009 avslutades med goda vänner. Hon var gravid och det var jag med (tack och lov). Vi tjuvkikade på Pricken som då var 27 mm mellan fontanellen och röven och blev chockade att det inte var en blobb utan en miniatyrbebis som sprattlade. Lyckan i det.

Februari – Nu var det vår tur att sprida nyheten om bebis på jäsning! Yeiii! Vi lyssnar på hjärtljudet och längtar, längtar...

Mars – Åkte slalom med foglossning i Åre – på ett ben sista åket eftersom jag bara kunde svänga åt vänster annars utan att det gjorde ont. Kärlekssemester i underbara Borgafjäll! Fick frågan om det snart var dags och vaggade stolt i liten bikini inne på spa-delen. Ny tjuvkik på Pricken och han hade minsann växt sen sist och nådde över hela tv-skärmen. P känner sparkarna på utsidan (av magen, inte tvn).

April
Syster Yster gifter sig och min mage är nästan lika stor som hennes, fast på henne ser man nästan bebisen genom huden.
Mina magmuskler spricker isär under ett rumplyft på yogan. Med muffen i vädret känns det som att jag går av på mitten, längs med. Wooah. Nancy ligger gärna ovanpå magen och kurrar. Mina tuttar avancerar utåt.

Maj
Var på bröllop i Tyskland, dansade till skrattretande hög, enformig musik och P handlade "överraskningserotik" på toaletten efter vilda påtryckningar från mig och vår resekamrat M (det blev en vibrerande penisring som vi gjorde ett stileben med bananer av på hotellrummet). De är konstiga, tyskarna.

Juni – Prickens kusin kommer till världen efter en tuff förlossning. Vad skönt, tänker jag, värre än så där kan det väl inte bli och det gick ju bra. Hå hååå... Midsommaren firas för första gången på flera år barbent och sommarklädd, hej då långkalsong! Synd på alla jävla knott som också trivs i värmen. Foglossningen är överjävlig men nu är det inte så lång tid kvar. Väl? Vi handlar barnkläder i storlek 56. Moahahah, välanvänt, my ass.

Juli – Semestern hägrar. Vi ligger i hängmattan och tittar på träden, havsörnarna och lyssnar på ljudbok och P1. P får putta på hårt för att jag ska ta mig ur, men när jag är på plats så är det underbart avslappnande. Bara man sluppit höra radiosporten på 3000 decibel eftersom halvdöva grannen också vill se på fåglarna. Men ja e inte bitter. Namnlistan har 13 tjejnamn och 3 killnamn. Nancy tycker P ser mager ut och försöker mata honom med fåglar.

Augusti – Väntan, väntan, väntan. Vi fördriver tiden med besök till Hufvudstaden, bockar av några restauranger här i stan och jag tuggar kilovis med is. Jag blir bättre i foglossningen och rastas i grannskapet. Vi kikar två gånger på Pricken via TVn på förlossningen, men han får inte plats i rutan längre eftersom han är så stor (nähä?!). Efter att ha utvecklat egen atmosfär runt min enorma buk tappar jag all dragningskraft. Då plötsligt dimper han ned! Pricken anländer och river hela inredningen på vägen ut. Va? Skulle jag ha kommit förr? Vaffö då då?

September – Turerna med barnvagnen blir längre, upp emot 2 kvarter, medan löven föll av träden. Det måste de ha gjort i alla fall, för de är inte kvar nu. Bullarna i frysen tog slut flera gånger. Många klädesplagg i present. I storlek för litet för att användas mer än en gång. Men tack ändå!

Oktober – Pricken pratar och ler – nu börjar det hända grejer. Bl a bajsar han inte längre 10 gånger per dag! Nancy fortsätter nalla fåglar från trädgården. Pricken får heta något annat än Pricken, iaf för Skatteverket, och är bara en meter kortare än mig.

November – Vaggan är för liten! Babysim är en ny bekantskap och blir succé. Jag och P firar 15 år men det går relativt obemärkt förbi – det är ju ett år sen Pricken tinades upp, ett större mirakel! Och så börjar Pricken att skratta, bara en sån sak. Vi eldar på som fan i kaminen, både för att slippa frysa arslet av oss, men också som underhållning för Pricken så att han inte ska titta på tv och go bananas som tonåring (försöka duger).

December – Är glad att jag inte bor i grannhuset där de har blå belysning i utegranen och allt vatten kvar i poolen från Rusta. Däremot är jag avundsjuk på deras lilla uppfart när det aldrig verkar vilja sluta snöa. Pricken smakar potatis på julafton och får, bland mycket annat, en radiostyrd bil av Tomten. Som han skulle vilja leka med den! Tomten, alltså. Året avslutas med samma goda vänner som året innan, nu med en nya medlem i varje familj. Hon var gravid och det var inte jag (tack och lov).

måndag 3 januari 2011

Till BVC vi gå

Besök på BVC idag. I like! Pricken likes too! Idag snuddade han 8,7 kg och sträckte sig till 68,5 cm. Vår bvc-sköterska imponerades av hans stabila hållning, han satt i mitt knä som en officer – rak i ryggen och stadig blick med ett spjuveraktigt leende.

Hon är bra. Hennes bästa egenskap tror jag är att hon får mig att tro att hon inte bara gillar barn – hon gillar just mitt barn allra bäst! (Jag klandrar henne inte – vem skulle inte göra det?!) Det är inget hon säger rätt ut så klart, det skulle ju bli ett jävla liv i föräldragruppen om jag berättade. Inget fjäsk eller så. Nej, hon är rak och rejäl men så tittar hon på Pricken och kan liksom inte hejda sig från att smälta, kommentera saker som ingen annan noterat. Inget "åh, så söt" (jag menar, det vet jag ju redan) utan lyckas alltid hitta något nytt som jag knappt kan hantera utan att limmet på vingarna smälter.

Idag var inget undantag. Alldeles innan vi skulle gå slängde hon en blick på Pricken som satt i babyskyddet och log ett tandlöst leende mot henne. "Oj, ja du gillar verkligen andra människor du", sa hon och log lyckligt tillbaka och jag kunde svära på att hon aldrig någonsin träffat ett barn som tyckt om andra människor.

Jag kan ha varit hög från det där hon sa om hans fina hållning eftersom både jag och P är lika ståtliga som säckar med King Edwards, och att det kan ha spelat in. Måste dock komma ihåg att hålla ögonen öppna så hon inte kidnappar honom vid ett obevakat ögonblick.

Hon vet ju var jag bor.