Jag har haft så svårt att veta vad jag ska skriva här, när de enda jag tänkt på är den person jag känner som Snorkfröken. Hur mattan man står på kan ryckas bort så fort.
I en liten vrå på internet har jag hittat så många nya vänner under de här senaste 4 åren. Utan dem hade jag inte orkat hålla hakan ovanför ytan när det varit som jobbigast, även om P gjort sitt bästa för att hålla oss flytande. Även han är oerhört tacksam att jag hittade dit. Tillsammans med dem har jag även haft otroligt roligt tillsammans med. Bakom de finurliga avatarerna och hitte-på-namnen finns de finaste människor man kan tänka sig. De flesta har jag träffat IRL. Det är som ett liv i livet. Vår vardag där blandar och ger oerhörd lycka och djupaste sorg. Det har hurrats över plus, sörjts över minus, pratats om ditten och datten till det oerhört tragiska som hände förra veckan, när ett barn dör.
När det hemskaste hemska händer, känns det ändå tryggt att det finns människor omkring en som gör sitt bästa för att fånga upp en så man landar så mjukt man kan.
Hoppas Snorkfröken känner vårt stöd och så småningom orkar titta in hos oss igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar