Efterrätt

Goa gubbar! Direkt från landet.

Helt out of the blue blev jag sugen på kassler

Eller också inte.

Som att cykla

Innan jag fick barn märkte jag endast av ägglossningen genom att jag kunde använda flytningarna som slimehänder man fick i 5-kronorsautomater på macken som barn. P kände även min temperaturhöjning (!!!) som höll i sig till dagen före mens (och så var hoppet ute). Nu är det andra gången sen förlossningen och skillnaden är – smärta.

I tre dagar har jag haft ont i äggstockarna. TRE DAR! Det dunkar i dem när jag går. Det värker i dem när jag rör mig minsta lilla. Det här med att hålla sig cool och inte tänka på cykeln (inte den jag åker till jobbet på) funkar ju sådär. Fast nu har vi inga planer på en tvåa för tillfället så ångesten är än så länge en bra bit bort men vetskapen om att det nu är läge att ligga, om vi nu skulle vilja och orka, maler på.

Ligga. Ligga? Ligga! Nja, njä. Nästa vecka. Kanske.

Värmen är här

Positiv!

Inte var dag det passerar en positivhalare utanför fönstret, vilken start på dagen! Tut tu tuuut! :-)

Pricken – 10 månader (En lång harang av skryt)

Tiden snurrar på så fort, så fort. Dagarna känns långa, eftersom solen aldrig går ned, men det är nästan jämt torsdag och veckan är helt plötsligt nära slutet. Igen! Och så rullar det på.

Pricken då. Frodas och växer, lär sig nya saker och jag förstår inte att han en gång varit ett litet fruset frö. Som tinat och nu värmer vårt hjärta till mjukglass. En glad skit. HAhahah! Säger han, närhelst det passar. Även när det inte passar. AHahaha! Så som vi vuxna skrattar. Knycker på nacken och stöter fram ett par A:n. Lägger huvudet på sned och gör sig så söt han kan. Plirar med de glada ögonen. Uh uh! Jag vill något, gissa vad! Uh Uh UH!!!

Låter både som vi skulle behöva ringa hit en exorcist, varvat med de högsta tonerna som sångfågel eller varför inte Mamamamamama Bababababababa.

Äter allt man ger honom. Köpmat som egentillverkad. Stora bitar att tugga (nåja) på. Puréer att suga upp med porerna. Förutom det så står ju som bekant kattmat högst i kurs. Därefter stoppas gärna smågrus, jord och kottar in i munnen. Jag ammar fortfarande, men sen några dagar tillbaka har han *peppar, peppar* nöjt sig med mysigt kvällsmål och morgonslurk och P har lyckats söva om honom när han vaknat på natten. Känner mig lite ledsen över att den tiden är över när jag stod för den huvudsakliga födan, men det är ju självklart skönt att övergången gått så smärtfritt för alla inblandade. Förutom en och annan test av tandraden i bröstvårtan.

Han gillar fortfarande att åka bil. Somnar oftast, eller sitter tyst och tittar ut på världen som susar förbi. Passar ju bra inför 120 mil enkel resa i bil på sommarsemestern...

Leksaker! Bultbrädan står fortfarande högt i kurs. Gåvagnen nöts fram och tillbaka, fram och tillbaka genom hallen och vardagsrummet. Böcker. Gnaga på duplo. Köra med väghyveln. Men helst vill han krypa in i diskmaskinen. Eller pensla med brödpenseln i silikon. Knappra på datorn. Knata runt, runt, runt soffbordet och försöka komma åt det som ligger på mitten – fjärrkontroller eller en penna. Nancys fjädervippor är hysteriskt roliga att vifta på, i alla fall när katten (eller mamma) försöker fånga andra änden. Krypa och jaga eller bli jagad. Vara ute!! Leka tittut bakom gardinen, haklappen, kepsen eller vad än som står i vägen. Läsa saga. "UUjj", måste känna på pappas fina cykel! Härma alla djur vi kan hitta på, och Pricken tycker bäst om hunden och skrattar tillgjort åt katten för det låter ju inte alls som Nancy.

Nancy och Pricken gillar varandra. Han klappar henne eller drar henne i örat men har blivit bättre i motoriken och hon har nog blivit lite tåligare. Hon ligger gärna vid hans fötter eller rumpa när han sover. Slickar honom på huvudet, bonkar honom tillgivet i pannan, väcker honom med sitt prat, följer med oss på promenad och äter upp hans mat som han tappar (nej, hon är ingen hund).

Full fart alltså. Nu har han övat på att gå i flera veckor så det är väl nästa level vi väntar på. Våga släppa taget bara. Första riktiga ordet (hoppas på "vibrasionsdämpere"). Kunna vissla och knäppa med fingrarna. Hjula. Det sista kan jag inte själv än men jag tror Pricken är en naturbegåvning.

Det visar sig.

Glad midsommar!

Prickens nya diet

Kanske inte det som BVC först och främst rekommenderar. Men vilken fantastisk glans i håret han får!

På jobbet intet nytt

Fuck this shit. Jag längtar hem.

Sommar, sommar, sommar

Sommaren är här. Här ska springas barbent med bruna, blanka spiror eller sitta på en brygga om kvällen som ett skogsrå med håret ljuvt fläktande framför ansiktet. Fast det blir ju samma som vanligt. De bruna benen man ser framför sig blir aldrig bruna. Att jag aldrig lär mig. Möjligtvis att jag får en mörkare ton ovanför knäna. Däremot är de oftast rödprickiga av myggbett. En röd rodnad med ett vitt streck där shortsen slutade. Sommarkvällarna är fulla av knott så ingen kan sitta ute.

Så jag får hoppas att jag flyttar in i en glossig tidning snart så jag slipper bli biten av små kryp och dessutom få benen airbrushade. Det vore fan något.

Kärt återseende?

Min spontana reaktion på Mors dag var ägglossning (jo, det är sant!). Och igår kom den. Mensen.18 månader sen sist. En skön break från någon man inte var kompis med då det sist begav sig. Vi är inte direkt bundis och bästis nu heller, men vilken härlig känsla att inte bli genombruten av sorg! Bara ett konstaterande "Jaha ja" och så inget mer. Hoppas det får fortsätta så ett tag. Men tanken på syskon har faktiskt slagit oss. Och nu skulle det, rent teoretiskt, vara möjligt. Inte så skrämmande tanke.

Däremot skrämmer det mig att Hon och jag ska bli osams igen.

Fancypants under attack

Nancy har det tufft nu. Hon står ju som bekant inte så högt i kurs hos våra vänner fåglarna, efter att flertalet av dem fått se döden och vårt sovrum i vitögat. Vi har eliminerat hennes förutsättningar till fler fågeltroféer då vi stängt kattluckan för ingående passage. Hon får nu hoppa på dörrhandtaget som en vanlig bondkatt när hon vill in. Det fixar hon inte med birdie namnam mellan käkarna.

Nu slipper vi dock inte helt undan fågelinfluensor och annat äckel, som vi hade hoppats. Bjürktrastwaffe har legat i hårdträning mitt under pågående äggkläckningsperiod. Lågflygande horder av tungt beväpnade bajsbombare attackerar dagligen stackars Fancypants från flera flanker. Farstubron är pepprad med träck efter misslyckade räder och Nancys fina, blanka päls är om möjligt ännu prickigare än vanligt. Som om inte förnedringen av att lukta björktraströv vore nog, så rengör vi henne med våtservetter utan parfym inför hela flygvapnet.

Som sagt. Nancy har det tufft nu. Tror hon är den enda som längtar efter vintern.