Ibland överraskar vi os själva.
Dagen började tidigt med en joggingtur (jag vet, helt sjukt!) och äntligen – ÄNTLIGEN – sken solen på oss igen från en ljusblå himmel.
Hela själen blev 24 kg lättare.
Varje gång jag får på mig löparskorna säger jag till mig själv att det här vore bra om det blev en vana. Det borde vara så enkelt. Snöra på sig skorna och gå utanför dörren. Jag köper nya träningskläder, för det måste man ju faktiskt ha, men så kommer träningsvärken, dåligt väder (fast jag vet att det är skönt att springa när det regnar), för bra väder, ett avsnitt av "Vänner" som jag inte sett sen 2005 eller något annat viktigt. Mitt sneda bäcken säger just nu till mig att jag är som skapt till ett liv som slacker, och ska man inte lyssna på sin kropp? Nu har P hakat på mitt träningsschema så jag antar att jag inte kommer undan. Fast nästa vecka ska ju Pricken in och då borde jag inte...
weeeh, jag löper!
II
Jag hade ju tänkt göra det lite mer spännande än så här men det blev så tråkigt med bara en massa ensamma streck och min skrivkramp är svår som det är redan. Men till slut kom streck numero 2 så nästa vecka är det äntligen dags för inpetnig av en av bubbelprickarna! Om någon av dem överlever upptiningen, vill säga, så än är inget HEJ ropat.
Eftersom detta var överraskningarnas dag så fortsatte vi vara produktiva. Förutom vedhuggning, vinterdäcksbyte på cyklar, avloppsdragning till nya toaletten i källaren och allmän skrubbning av interiören så tillbringade vi eftermiddagen och kvällen i köket. Vi gjorde färsk pasta och P slöjdade ihop Rödbets-& getostfyllda
ravioli med sås av vitt vin och schmöööör, vilt freestylat efter ett besök på Cookshop förra året. Resultatet blev väldigt lyckat! Jag förvisades, inte helt oväntat, till pastamaskinen och jag tror det blev 385 km pasta till slut. Nästa gång hoppas jag att vi inte tar samma recept som Barilla gör för att fylla ICAs centrallager utan anpassar degen till en liten familj på två personer...
Smakprov!
Ååååå!!! NU hålls det tummar så det knakar i lederna!!!
SvaraRaderaTVÅ strck. ÄNTLIGEN som en viss herr Fylking brukar utrbrista.
Tänker på er!!!!!!!!!
KRAAAAAAAM!
Två streck! Mycket bättre det än den glada gubber som tydligen ersatt böjen. Och hjälp vad ni har varit produktiva, jag blir trött bara jag läser allt! Fast det lät väldigt gott. Låter som att ni har lite över att skicka hitåt också?! /BS
SvaraRaderaHm, gubbe skulle det vara!
SvaraRaderaHar Nancy börjat intressera sig för fåglar än förresten? Här krockar kissarnas utetider med fåglarnas mattider vid fågelbordet nämligen.
Heja joggaren! Du och Kängu får peppa varandra. Och heja löparen med; nu jädrar ska det hållas tummar. :-) /Tinga
SvaraRaderaVäntar ivrigt vid brevlådan på en inbjudan, vilken middag!! Kom hit nån kväll så ska du få se när vi äter köttbullar och makaroner, det ena barnet hänger vid mitt bröst och det andra skriker "hand" eftersom han redan ätit klart och vill gå och leka, men absolut inte ensam. :-)
SvaraRaderaÖööh, grattis till böjen förstås!!!
SvaraRaderaWiiih! Jag håller mina tummar och tår o tungar med för den delen.
SvaraRaderaJag tyckte jag var duktig som på yoga(!) pass. Men efter din maratondag så ska jag nog... köra ett gym + spinning + simpass imorrn. ;-)
Saltis!!
SvaraRaderaJa, Äntligen är sannerligen rätt ord!
BS
ja hon smattrar med munnen och smyger efter dem i snåren men hittills har hon inte fångat någon fågel. Jag tror inte hon vet vad hon skulle göra med en om hon fick fatt på någon... :-)
koko
heheh, om det är något man har som dinkis så är det TID och det gör inget att man får äta halv 11 på kvällen för att det tog 4 timmar att laga mat, även om magen knorrar. Ren tur att vi inte har barn. :-)
muffins
ha! Vi komprimerar allt så utslaget på en vecka så har det ju inte hänt så mycket. Relax! :-D