Min man är en filosof. En tänkare. En morgon, strax före vi skulle skiljas åt och som vanligt hångla som tonåringar vid soptunnan för hundbajs, släppte han iväg den högst existentiella frågan:
Får man underbett om man är kuf, eller blir man kuf om man har underbett?
Sådana här frågor är för svåra att få plats med under cykelhjälmen, strax före 8 en tisdagsmorgon. För mig i alla fall. Men nu när hjulen börjat snurra lite så vet jag inte riktigt om jag ska vara glad för att jag, med mitt jätteöverbett, antingen kommer att klara mig från att bli kuf, eller om jag kommer få ett perfekt bett inom en snar framtid när underbettet jämnat ut skillnaden.
Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar