Miss Nancy Fancypants goes Sleeping Beauty

Äntligen har nätterna blivit en stund att sova på, istället för att springa upp en gång i timmen och öppna dörren för HM Nancy på nattliga äventyr. Det var gulligt i början att hon lärt sig att hoppa på dörrhandtaget när hon vill in eller ut. En annan grej som var gullig de första gångerna var att hon även hittat en alternativ ingång genom att hoppa upp, via en stolpe för vattenslangen, till fönsterblecket utanför sovrumsfönstret. Parkour! På det detta eviga meeeh meeeh me e e e eeehh, och total anarki och våldsdemonstrationer i form av omkullvälta krukor.

Men nu... mmm aaaaahhh... Förutom att hon lystrar till och ställer sig i givakt vid våra pinsamma läten som möss i grannskapet och självklart hennes namn, samt kommandona "Ut?", "Var är tröttkatten?" (om vi inte sett henne på någon timme) och "Vill du ha godis?" så är "Ska vi sova?" det nya, trendiga. Och vi sover. Åtminstone fram till halv 5, men det är ju ett fall framåt.

Eller sover och sover. Inte jag då. Sen hålet i magen uppstod har jag enbart kunnat ligga på rygg som en padda på dissektion. Men nu börjar det sakteliga bli bättre och nu har jag kunnat vända på mig i sängen utan att det ska kännas som att Jätten Jorm gör tusen nålar på mig, på mitten. Men då kommer ju foglossningen på det, så rent sovmässigt kanske det blir +/-0. Och jag antar att det inte blir mer sova av i augusti och framåt, men hey – det är bara att gilla läget. Nancy är åtminstone tyst och otroligt mysig när hon ligger i knävecken under täcket och kurrar. Och skönhetssömn är ändå bara för skönheter. Alltså Nancy. Den lilla silkeslena, gracila prick som är som underbarast när hon har sovit.