Magen

Trots att jag varit gravid ett halvår så är det fortfarande helt overkligt. Jag. Gravid. På tjocken. Vi ska ha barn! För P är det ännu konstigare. I morse såg han mig kliva ut ur duschen och den första tanken som for genom hans fina huvud var inte: Vilken fin mage. Se där, en befruktad kvinna. Mitt barn i den där magen, vad mysigt. Min fru är gravid. Kolla – en tjockis i duschen!

Nä.

Biafra.

Så tänkte han.

Kommer vi någonsin att förstå vad som hänt? Att den lilla klumpen med frysbränna tinat upp inuti mig, har växt från några celler till en 40 cm lång krabat med armar och ben som suger på tummen, reagerar på ljus och ljud, blinkar, hickar och petar ut röven genom skinnet med jämna mellanrum och snart ska ut i livet och bo med oss?

Ok, när jag ser det så så verkar det mer troligt att jag blivit undernärd med uppsvullen buk. Eller troligt och troligt, sånt kan hända. Jo, alltså graviditet kan ju hända det också. Sånt där som händer andra.

Nu har det hänt oss. Vi är nog bara väldigt trögtänkta.