Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag

Pricken har börjat sova i sin vagga igen, efter att ha sovit mellan oss när han var förkyld. Jobbigare för mig än för honom. Han sover jättebra, jag sover inte alls. Vaknar och rusar upp vid minsta ljud - nu är han vaken! Men nej, bara en grymtning. Till slut är mina bröst så ömma av all mjölk att jag är tvungen att tvångsmata ungen likt en gås. Pumpen går också varm.

Förutom att jag vaknar så känns det också ganska tomt. Visst är det skönt att få sova nära P, och att inte behöva vara orolig för att jag eller P ska råka smacka till Pricken med en arm eller rulla över honom. Men det kniper i hjärtat att ha honom 2 meter bort.

Men det kompenseras. Efter frukosten med P så hamnar vi i den fortfarande varma sängen, pratar, sjunger och skrattar. Hjärtat pinglar. Äter en gång till (ja, inte jag då). Somnar tätt tillsammans och vaknar igen någon timme senare och pratar, sjunger och skrattar. Så här skulle det kunna fortsätta hela dagen, men till slut är ögonen så trötta och jag så seg att jag inte kommer ihåg texten på den där Mors lilla ekorrn satt i granen som klättra upp för trån.

Så då börjar dagen. Och Pricken pratar, sjunger och skrattar. Mitt hjärta pinglar.