H-O-R-M-O-N-E-R! (Tack, Koko och Sweetie)
Hormonerna har verkligen levt loppan. Det har svämmats över av kärlek. Ibland. Oftast har det mest bara varit mysigt med en liten värmekamin på kroppen. Vad göra med någon som mest sover eller tittar i väggen? Men jag älskar verkligen att amma. Då känner jag att jag gör något bra i alla fall. Han är verkligen jättefin och allt är fulländat (föräldrafiltret funkar i alla fall). Och stolt över honom, det har jag varit. Men överlycklig, nä. Men det är inte hans fel.
Och så kommer de, de små trevande leendena. Är de till mig? Eller kissar han bara nu igen. Eller? Men äntligen. Idag har det varit smil-fyrverkerier och skratt åt tokiga mamman. Viftande med knubbiga armar och händer som sträcker sig efter min kind. Glittrande ögon. Vad glad jag är att se dig, mamma! Jag fylls av något bubblande, välbekant. Det börjar verka kärlek banne mig. Och så gråter jag. Lyckliga, lyckliga jag. Älskade Prick!
En annan sak att glädja sig åt är att han äntligen fått ett namn (jo, det är sant!). Pricken är inte bara en sifferkombination. Ett anagram på ett annat ord för krångel (helt omedvetet, naturligtvis), men som passar honom fint. Rufsigt hår, pluttnäsa, rund och fin med hår på öronen. Ett litet troll. Som visserligen inte förvandlas till sten i solen men som värmer likt solen en sten. Värmer oss.
Underbart!!! Det tar tid. Alla känslor ska ju liksom sjunka in. Först ska man förstå vad som hänt. Sedan ska man ta in. Sedan ska det mogna. Iallafall var det så för mig. Jag tycker du ska försöka att bara "vara". Inte analyser för mycket. hahaha jag VET att det är nästan omöjligt, men försök...! ;-)
SvaraRaderaOch härligt att ni hittat rätt namn också. Du får mer än gärna maila och berätta NÄR DU HAR TID OCH ORK!!!! INTE INNAN!
:-)
KRAAAM!
Ååå, grattis till fina namnet!! :-)
SvaraRaderaKram på er!
saltisen - jag vet inte om jag har fattat vad som hänt än, det är ju så himla stort! Jag ska försöka lyda ditt råd, hahahah!
SvaraRaderasnaily - tack! :-)))))) Vad har ni på er lista?!?
Grattis till namnbeslutet och KRAM på dig!!!!
SvaraRaderaHej hjärtat, vilket underbart inlägg!! Och vet du, det blir bara bättre och bättre. Jag fick ju en lite skev start med lillebror och det tog många månader innan jag hade samma känslor för honom som för storebror. När den dagen till slut kom var det fantastiskt, stort och overkligt. Vilken lycka! Och jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete, jag tog hand om honom efter bästa förmåga och tankar rår man inte för. Njut av din skrattande kille och nyvunna kärlek och glöm allt tråkigt. :-) Kram! Och just det, vad roligt att det blev namnet det blev!
SvaraRaderaÅh, vad jag blir glad av att läsa det här. För din skull också så klart, men mest för att jag tycker att det låter så mysigt. ;-
SvaraRaderaSkrev något urbota dumt om mina djur precis, som jag tog bort för att jag insåg att jag inte kan förklara vad jag menar, utan att det låter korkat. Kram på er och grattis till beslutet. Tror att Pricken kommer att trivas med sitt namn. /A