Wazzup?

Voj voj. Julstöket är i full gång. Som om det inte räckte med att städa lite fint så håller vi på att göra i ordning Prickens rum (tapeter på plats!), skottar gården på repeat eftersom det vägrar sluta snöa samt städa kylen från saker som har ludd på sig och då julgodiset på något magiskt sätt försvunnit i tomma intet så måste vi ju koka ny knäck och en andra sats Rocky Road är redan förpackad. Man gör det inte lätt för sig.

Pricken har passerat 8,5 kg och mäter nu 67 cm över marken (om han står upp, kanske säkrast att förtydliga). Han har börjat göra glädjetjut likt en hundleksak och förra veckan var det tågpremiär till Hufvudstaden. Mycket lyckat! Pricken var helt slut efter en dag full av nya intryck, så han hade lite svårt att komma till ro på vägen hem men efter en stund gosade han in sig i mitt knä och vi kramades resten av färden. Älskade lille vän!

Måste ju ändå konstatera att det inte bara var negativt att vara ofrivilligt barnlös. Om det inte varit för det så hade jag aldrig lärt känna dessa fantastiska människor jag numera titulerar Vänner. Tack för att ni finns!

God Jul!