I fädrens spår – i alla fall en tredjedel

Distans: 30 km (Oxberg - Mora)
Startnummer: Sist i sista startled (åk först ni så väntar jag där framme)
Träningsbakgrund: 75 km sen Lucia, sporadiska promenader med barnvagnen
Väder: Mulet, 0-gradigt. Sen lite duggregn. På det snö. Sen rätt fint (tror jag, svårt att säga med tunnelseende)
Tid: Drygt 3,5 h + moms eller nåt

Maxpuls: 187

Medelpuls: 171 (inget jäkla feglir här inte)

Fanclub: P med Pricken i bärstol vid start, i Hökberg (fick här agera vallningsteam), i Läde och vid målet i Mora – TACK! :-*

Skidor: Vilket fantastiskt glid – åt alla håll! Mest bakåt. FUCK! 500 spänn åt helvete (men vilket glid!)
Spår: Va? Vadå? Ska det vara spår? Är inte det fusk?
Färdkost: Blåbärssoppa (naturligtvis), sportdryck, en halv Snickers
Vurpor: 1 (knappt 1 km före mål, bredvid fotbollsplanen –ÅÅÅH denna ilska, hade jag haft ork över hade jag sagt FAN högt)
Smärta: Höger ljumske och sendrag i foten (men bara sista 8 km)

Mest glädjande: Skyltarna som räknade ned kilometrarna mot mål, och självklart hejarklacken

Mest irriterande: Förbannade jävla dåliga spår, bakhalt (behöver jag säga mer?) och fega damer som plogar eller går på tvären i utförsbackarna (det enda tillfälle man kan vila – om det hade funnits spår att följa FÖR HELVETE!) 
Pris: En medalj och en påse nötter, gratis buss till duschen
I jämförelse med en förlossning: Om jag hade fått en bebis istället för jordnötter hade jag åkt flera gånger i rad – min röv är ju fortfarande intakt!
Sammanfattning: Nästa år, då jävlar!