Pricken – 10 månader (En lång harang av skryt)

Tiden snurrar på så fort, så fort. Dagarna känns långa, eftersom solen aldrig går ned, men det är nästan jämt torsdag och veckan är helt plötsligt nära slutet. Igen! Och så rullar det på.

Pricken då. Frodas och växer, lär sig nya saker och jag förstår inte att han en gång varit ett litet fruset frö. Som tinat och nu värmer vårt hjärta till mjukglass. En glad skit. HAhahah! Säger han, närhelst det passar. Även när det inte passar. AHahaha! Så som vi vuxna skrattar. Knycker på nacken och stöter fram ett par A:n. Lägger huvudet på sned och gör sig så söt han kan. Plirar med de glada ögonen. Uh uh! Jag vill något, gissa vad! Uh Uh UH!!!

Låter både som vi skulle behöva ringa hit en exorcist, varvat med de högsta tonerna som sångfågel eller varför inte Mamamamamama Bababababababa.

Äter allt man ger honom. Köpmat som egentillverkad. Stora bitar att tugga (nåja) på. Puréer att suga upp med porerna. Förutom det så står ju som bekant kattmat högst i kurs. Därefter stoppas gärna smågrus, jord och kottar in i munnen. Jag ammar fortfarande, men sen några dagar tillbaka har han *peppar, peppar* nöjt sig med mysigt kvällsmål och morgonslurk och P har lyckats söva om honom när han vaknat på natten. Känner mig lite ledsen över att den tiden är över när jag stod för den huvudsakliga födan, men det är ju självklart skönt att övergången gått så smärtfritt för alla inblandade. Förutom en och annan test av tandraden i bröstvårtan.

Han gillar fortfarande att åka bil. Somnar oftast, eller sitter tyst och tittar ut på världen som susar förbi. Passar ju bra inför 120 mil enkel resa i bil på sommarsemestern...

Leksaker! Bultbrädan står fortfarande högt i kurs. Gåvagnen nöts fram och tillbaka, fram och tillbaka genom hallen och vardagsrummet. Böcker. Gnaga på duplo. Köra med väghyveln. Men helst vill han krypa in i diskmaskinen. Eller pensla med brödpenseln i silikon. Knappra på datorn. Knata runt, runt, runt soffbordet och försöka komma åt det som ligger på mitten – fjärrkontroller eller en penna. Nancys fjädervippor är hysteriskt roliga att vifta på, i alla fall när katten (eller mamma) försöker fånga andra änden. Krypa och jaga eller bli jagad. Vara ute!! Leka tittut bakom gardinen, haklappen, kepsen eller vad än som står i vägen. Läsa saga. "UUjj", måste känna på pappas fina cykel! Härma alla djur vi kan hitta på, och Pricken tycker bäst om hunden och skrattar tillgjort åt katten för det låter ju inte alls som Nancy.

Nancy och Pricken gillar varandra. Han klappar henne eller drar henne i örat men har blivit bättre i motoriken och hon har nog blivit lite tåligare. Hon ligger gärna vid hans fötter eller rumpa när han sover. Slickar honom på huvudet, bonkar honom tillgivet i pannan, väcker honom med sitt prat, följer med oss på promenad och äter upp hans mat som han tappar (nej, hon är ingen hund).

Full fart alltså. Nu har han övat på att gå i flera veckor så det är väl nästa level vi väntar på. Våga släppa taget bara. Första riktiga ordet (hoppas på "vibrasionsdämpere"). Kunna vissla och knäppa med fingrarna. Hjula. Det sista kan jag inte själv än men jag tror Pricken är en naturbegåvning.

Det visar sig.