Så jag ropade hej för tidigt igen. Pricken som sov så bra, utan att amma något om natten. PFFFFFFTT! Nu har ju vi varit oförskämt förskonade från stökiga nätter men sen jag skrev det här inlägget så har det vänt helt uppochned. I går natt trodde jag han hade nattskräck, för det gick helt enkelt inte att få kontakt med honom när han skrek som besatt och det enda som fick tyst på honom var tutten. Och den fick inte lämna munnen, vilket resulterade i rätt öm moder. I natt skrek han inte lika mycket men sov inte och snurrade runt, gnällde och sparkades. När han väl sov lät han som en knarrande dörr som aldrig slutade.
I morse vaknade vi kl 9 av att Pricken satt i sängen mellan oss och pratade och pratade. Mitt huvud kändes 4 nummer för trångt, kroppen som förlamad och ögonen full av kattsand. Vi vuxna var på fruktansvärt dåligt humör och att P fick hälsenan krossad av en gåvagn framförd av en fartdåre utan kontroll och omdöme gjorde det inte bättre.
Å andra sidan har de här dagarna varit väldigt lätt att lägga honom. Han somnar snabbt och utan strul i sin säng. Men kan man inte ha både och?
Jag har all respekt för de med sömnstruliga barn! Hur orkar ni? Man blir snabbt knäckt. No wonder sömnbrist är en tortyrmetod. Nu finns inte några alternativ än att just försöka orka, och man klänger sig fast vid hoppet om en kommande bra natt. Det måste vara en period. Det går snart över. Tänderna i överkäken? Separationsångest? Utvecklingsperiod?
Sov gott min skatt. Vi behöver det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å vad jobbigt! ja sömnbrist är oootroligt svårt att hantera bra tycker jag. Man blir liksom en annan person. Jag minns när jag började jobba och de första 3 månaderna när man fortfarande helammade men ändå måste jobba. Sov kanske i snitt 4 timmat per natt under de månaderna och jobbade heltid. Hahaha jag sov på tunnelbanan och bussen varje dag då, såpass att jag flera ggr missade min hållplats/station.... Minns att de månaderna kändes lite som i dimma. Men det GÅR över. Även om sömnsvårigheter kommer och går under flera år hos de flesta barn. Men det kommer bättre tider även om det kan kännas helt hopplöst när man är mitt uppe i det. Kan det vara så att Pricken håller på att lära sig stå/gå??? Minns att E sov otroligt dåligt under den perioden. Och jag tror det är rätt vanligt. Kan även vara en reaktion på att du börjat jobba på heltid (för det har du nu väl?). Förändringar kan ju skapa sådana här reaktioner. Men som sagt det går över. och om du sover med Pricken om de flesta nätterna (trots att det är jättejobbigt rent sömnmässigt för dig) så kanske det kan gå över fortare. Testa att sova med honom ett antal nätter och sedan sova i eget rum någon natt då och då för att få din sömn. Det är viktigt att du inte går i väggen p g a sömnbristen.
SvaraRaderaStor Stor KRAM!!! jag vet hur det känns och hoppas verkligen det går över snart.
Hej vännen!
SvaraRaderaJa han håller på att lära sig gå, han har knatat fram och tillbaka med gåvagnen i snart två månader men vill inte släppa. Jag har inte börjat jobba heltid än och nu har jag ju semester. Han brukar ju jämt sova mellan oss (somnar i egen säng fram till första matningen).
Känns också ganska fånigt att klaga för i natt sov han super – i sin säng. Vi sövde om honom i den och då sov han hur bra som helst. Men när han vaknade kl 5 så hämtade vi honom till vår säng och sen sov inte jag mer, som klarvaken fast han sov vidare.
Vet inte om min mjölkdoft stör honom?! Det går mycket bättre när P nattar om honom när han vaknar. När jag försöker vill han bara upp och blir helt hysterisk. Fast igår kunde jag natta om honom utan att amma så jag vet inte vad det var för lyckoträff. Skönt att få en god natts sömn igen, då kan han få krångla inatt igen. ;-)
Så någon vägg är inte nära än på ett tag men man blir fort helt lamslagen av tröttma. Förstår att det var tufft att jobba med så få sovtimmar!!!
Tack för ditt stöd! Btw, jag har mailat dig också
kram!!