Hihihi!

Just nu är det nog någon som har konstiga, kliande utslag på hela kroppen. Handduken är borta!

Tillägg

Träningsvärk: (Utan inbördes ordning) I magen. Ländryggen. Mellan skulderbladen. Axlarna. Triceps. Biceps. Underarmarna. Nacken. Ljumskarna. Låren. Rumpan. Vristerna. Vaderna.

Var jag inte har ont? Skrattmuskeln.

Fast nöjd ändå.

I fädrens spår – i alla fall en tredjedel

Distans: 30 km (Oxberg - Mora)
Startnummer: Sist i sista startled (åk först ni så väntar jag där framme)
Träningsbakgrund: 75 km sen Lucia, sporadiska promenader med barnvagnen
Väder: Mulet, 0-gradigt. Sen lite duggregn. På det snö. Sen rätt fint (tror jag, svårt att säga med tunnelseende)
Tid: Drygt 3,5 h + moms eller nåt

Maxpuls: 187

Medelpuls: 171 (inget jäkla feglir här inte)

Fanclub: P med Pricken i bärstol vid start, i Hökberg (fick här agera vallningsteam), i Läde och vid målet i Mora – TACK! :-*

Skidor: Vilket fantastiskt glid – åt alla håll! Mest bakåt. FUCK! 500 spänn åt helvete (men vilket glid!)
Spår: Va? Vadå? Ska det vara spår? Är inte det fusk?
Färdkost: Blåbärssoppa (naturligtvis), sportdryck, en halv Snickers
Vurpor: 1 (knappt 1 km före mål, bredvid fotbollsplanen –ÅÅÅH denna ilska, hade jag haft ork över hade jag sagt FAN högt)
Smärta: Höger ljumske och sendrag i foten (men bara sista 8 km)

Mest glädjande: Skyltarna som räknade ned kilometrarna mot mål, och självklart hejarklacken

Mest irriterande: Förbannade jävla dåliga spår, bakhalt (behöver jag säga mer?) och fega damer som plogar eller går på tvären i utförsbackarna (det enda tillfälle man kan vila – om det hade funnits spår att följa FÖR HELVETE!) 
Pris: En medalj och en påse nötter, gratis buss till duschen
I jämförelse med en förlossning: Om jag hade fått en bebis istället för jordnötter hade jag åkt flera gånger i rad – min röv är ju fortfarande intakt!
Sammanfattning: Nästa år, då jävlar! 

Torsdag

På TV: Storslalom (VM)

I koppen:

                                                                                  Bild från Åre chokladfabrik

You think you know someone...

Så maken har visat en ny sida jag inte sett förut.

Han, som brukar skaka av sig oförrätter likt vatten på en gås, har nu fått nog.

I omklädningsrummet på hans jobb har någon, ett flertal gånger, lånat hans handduk. Ganska ofräscht och irriterande. Så jag skulle ju ha hängt handduken någon annanstans, eller tagit hem den och så fick snusken torka sig med pappershanddukar eller springa naken i korridoren och fläkta av sig vattnet. Men inte min man inte.

Jag är nästan lite stolt över hans påhittighet.

Igår plockade han en handduk från tvättstugan, nedkissad av Pricken, och gnuggade in den i gullfiber. Så nu hänger den där, lockbetet. Undrar om han kan bli fälld för jaktbrott?

Vinter, vita vinter HEJ!

Från Gotland når oss den tumregel, eller vad man nu ska kalla det, som gäller där för att veta när det är riktig vår.

En staräujr är något som infinner sig när man precis tagit av långkalsongerna, ställt ut trädgårdsmöbeln och bytt till sommardäck. Då börjar det blåsa och piska yrsnö på staren, som just anlänt söderifrån.

Sju stycken staräujrar ska det vara innan den riktiga våren gör sitt intåg. Men vad som räknas som en riktig staräujr, det tvistas det om.

Här följer några tvärsäkra fakta om fenomenet:

Staräujrarna får inte börja räknas före 1 april. Tidigare snöoväder är bara sen vinter.

Staräujrsnön måste ligga kvar på marken minst en halvtimme för att det ska räknas som en staräujr.

Om det samma dag driver in ett antal snöglopp med stunder av solsken emellan, då räknas det bara som en enda staräujr.

Om det samma dag driver in fem snöglopp med stunder av solsken emellan (som det var på Gotland i lördags enligt vår korrespondent), då räknas det som fem staräujrar. Bara två kvar till den riktiga våren alltså.

Vår utan staräujr – då blir sommaren eländig.

Detta gäller alltså Gotland. Hur många staräujrar vi ska ha i Norrland framgår inte. Jag gissar på 20. Yei, bara 19 kvar! Eller nä vänta. Inte räknas före 1 april. Åh, herregud. 

Visst nappar det

Omsättningen på nappar är stor i hushållet. Vi köper nappar varje vecka. Det verkar uppenbarligen vara skönt att klia tänderna på latex. Vi vet inte vad Pricken anser om det hela, eftersom han sällan får chansen att prova. Om nätterna gömmer vi dem under våra kuddar (inte i samband med att Pricken använder dem...) men vaknar av att en lång, hårig tass rafsar omkring under örngottet och om man inte är tillräckligt snabb så är den förlorad, avgnagd och lemlästad. Inte tassen. Nappen. På dagarna försöker vi ha dem gömda i en fin liten nappväska men flera kvarglömda på bl a köksbordet (där katter inte får vara) har snabbt deletats från jordens yta. Något är det som lockar en prickig katt. Är det doften? Tuggmotståndet? Eller vill hon också vara en liten Prick med gummipropp? 

Gngnangnangnngng

Förbrukad

Jag kan inte stå emot, uhuuu UHUUU!

Långpromenad

Idag gick vi en riktig lång tur med vagnen. 2 timmar tog den och Pricken sov halva biten. Sen satt han och tittade fascinerat på träden, bilarna och en och annan buss. Och så somnade han igen när vi nästan var hemma. Många intryck när man inte är van att se annat än innertyget i sufletten.

Det var några grader varmt, solglasögonen var på och dagsmejan blänkte. Det kommer säkert bakslag men visst kändes det som vår ändå.

Vår. Vår bästa tid är nu.

Så banalt men genialt - till P

Hoppsansa!

Pricken gillar sin hoppgunga! På köpet får vi golvet bonat, fast bara just runt tröskeln då. Det vi inte riktigt lyckats klura ut är till vilken ålder och storlek dessa hoppgungor är konstruerade. Han är ju väldigt lång och stor för sin ålder, men vi har ändå en dubbelvikt handduk i botten för att han ska kunna få ut sina armar genom hålen. Och efter en stund så får vi ändå ta in armarna eftersom all cirkulation ut till händerna försvinner och de blir nästan blå. Ska vi avvakta tills han är ett år så är jag rädd att han redan kan studsa av sig själv. Fast det är ju behändigt med att veta var man har honom. Och så blir det ju så blankt och fint golv. Om än lite kletigt (vad ÄR det i det där dregglet egentligen?!?).

Telefonskräck

Jag hatar att ringa och vara mig själv som privatperson (jobbet går bra, av någon konstig anledning). Jag kan ta sats i flera dagar för att ringa ett företag och får handsvett och stora darren om jag ska beställa pizza. Så när jag, efter att ha knappat in numret till personen i fråga för femtielfte gången, äntligen trycker på ring upp-knappen så blir det lite antiklimax när de ändå inte svarar. Då kunde jag ju ringt första gången om jag vetat det!

Nya tag i morgon. Eller på torsdag. Torsdag är en bra dag att ringa. Hoppas de har stängt.

Om Prickens utveckling

Min son har fått hår på snoppen!

Katthår.

Kände mig nästan lite stressad där ett tag.