Drömtydare sökes

Nätterna är väldigt långa, har jag upptäckt, när man är gravid. Jag drömmer, drömmer, drömmer, vaknar, drömmer, vaknar, drömmer och vaknar kissnödig. P drömmer också mer än vanligt så jag antar att det ska förbereda oss på förändringar men det är svårtolkat vad livet kommer bli, men någon kanske kan hjälpa mig tyda?

I natt har jag i jämn ström drömt:

Att jag var i ett radhus och skulle öppna ett bageri/inredningsbutik och allt var målat i gammeldags rosa, och min familj var där och jag fick dem att leta länge och väl efter en stor vetelängd med mormors hosta på. Sen träffade jag min vän som bor i NYC och vi kramades hårt och länge eftersom det var länge sen vi sågs och sen fick jag i uppdrag att hitta en flygel till hennes bror(!). Jag hittade en jättefin men när man kom närmre så var den inte alls så blank, svart och fin som den först såg ut utan hade ett svartgrått psykadeliskt mönster och var jättesliten, men det var ju inte så konstigt eftersom den stod övergiven i ett kärr. Jag klättrade in i en smutsig grotta som var i närheten där jag träffade min, som jag måste förträngt, klasskompis Zlatan som låg och vilade på en brits från sitt jobb på Samhall. Jag lade mig bredvid och kramades lite innan jag lånade hans röjsåg för att hjälpa honom, drog ner lite sly innan jag fortsatte in i en Lindexbutiks barnavdelning och gick lös på inredningen där innan jag kom på att pappstället med vantar och mössor nog inte skulle bort, men det blev bara några tumvantar som blev kapade och om jag lade dem underst i högen så skulle det nog inte synas.

Så vad säger ni? Helt normalt, eller?

Första besöket på MVC

I fredags var det premiär! Vi besökte MVC och jag blev vägd, stucken och fick kissa i en burk som gick sönder (handhavandefel). Vi blev utfrågade om alkoholvanor, familjens sjukdomshistoria och hade föreläsning för barnmorskan om hur en IVF går till. I morgon, exakt den här tiden, ska vi titta på en förhoppningsvis blippande prick.

Blir vi nedsparkade från vårt rosa moln eller avancerar vi ytterligare en nivå?

Lika men ändå olika

Även om P gillar gulan och jag vitan och han hellre äter underdelen på frallan och jag överdelen – när det kommer till inredning så har vi samma smak. Och oftast brukar jag och P prata samma språk. Oftast.

Vi håller på att göra en ny toalett i källaren. Ett litet skrymsle under trappan ska få bli Emergency Room (tyvärr med varken George Clooney eller Noah Wyle, utan bara skit). Ett litet utrymme som jag får kliande fingrar av inför chansen att få sparka bakut mot vårt annars försiktigt folkhemsaktiga möblemang och vita väggar blahablaha för att istället ta ut svängarna rejält. Jag har mailbombat P med länkar till marockanskt kakel, rivit ut sidor ur inredningstidningar med färgglatt mosaik och fingrat på porträtt på Kungen med tjock guldram.

Igår värmde vi oss i väntan på bussen inne i en mycket strategiskt placerad inredningsbutik. Pär såg en kolonn med mosaikprover och stegade fram och sa, precis som jag hoppades, att vi kan ju ta i lite mer vågat eftersom det är så litet utrymme. Vid det här laget studsade jag bredvid honom. Till exempel den här, sa han, och pekade på en mosaikbit med två vita nyanser. Eller den här. Nu pekade han på en annan bit med tre oerhört vågade kommunalgrå nyanser, och jag tittade stumt på honom innan jag stammade att det var ju modigt med vitt eller grått.

Hur vulgärt som helst. Extravaganza.

Jag och P pratar oftast samma språk. Oftast. Eller vi säger samma saker i alla fall. Alltid något.

Hockeykillar ut ur garderoben

Igår var vi på hockey.

Som vanligt blev det darr på läppen när den utvalde knatten fick åka några var runt mittcirkeln innan han fick ställa sig bredvid sin idol i elitserien. Fatta vilken cool grej att få göra när man är så liten så snörningen på skridskorna skaver under hakan! P fick naturligtvis också blanka hornhinnor, han är ju den som är blödigast av oss två men jag kanske slår honom på fingrarna där snart, helloouu jag är ju gravid! Denna gången drog jag även ut påsarna under ögat för att fånga tårarna när nationalsången framfördes. Var ska det sluta? Vi kommer aldrig att kunna gå på skolavslutningar, luciatåg eller någon annan tillställning där vårt barn ska prestera.

I ena pausen spelade två knattelag mot varandra, 6 st i ena och de var 6 stycken i det andra laget också men gjorde en fuling och hade helt plötsligt 8 kids på plan och de föll över varandra i slow motion i jakten på pucken eller gjorde sälen alldeles själva när resten av truppen var på andra sidan planen. Mitt hjärta knöts ihop och fnittrade förtjust. Vi applåderade stort och vrålade när de gjorde mål och sen var magin över och de stora grabbarna kom in på rinken igen.

Ni vet vilka. Stora, håriga hockeyspelare som brölande krafsar kånkelbär från röven med grillrengöringsborsten. Skickar kissbomber* på varandra i duschen och är allmänt grabbiga och neanderthaliga. Jag vet, en fördom jag har. Hade. Igår såg jag beviset om att det inte alls stämmer. Subway – var reklamen på MODO's rövar. Varför någon vill ha en baguette där har jag aldrig förstått, men förstår att vissa gillar det (I röven alltså, jag åt en macka därifrån senast igår och den kommer säkert komma ut den vägen men det är ju enkelriktat där). Brynäs kontrade med att ha reklam för Callaway rakt ovanför det 19 hålet. Dessa budskap visar väl tydligt att hockeyn nu blivit kvitt sin homofoba historia?

Inte en dag för tidigt. Välkomna ut ur burarna!

*En kissbomb görs på följande sätt: Håll ihop förhuden medan du kissar tills den fyllts. Sväng med höften och gör ett tufft juck samtidigt som du släpper taget om snoppen och låt den samlade kaskaden med urin träffa din kompis på benet (eller valfritt ställe). Hur moget som helst.

Ett tecken!

Tjohoo! Jag fick gå upp för att kissa i natt! Ett tecken! Livmodern trycker på blåsan, halleleluja! Dock väckte jag även P eftersom jag, för att undvika att tända lyset, kissade med öppen dörr. Förr i världen hade jag som mitt signum att sitta på kanten och kissa tyst på porslinet så att ingen skulle ana att jag gjorde något annat därinne än att verkligen pudra näsan. Tydligen har min talang för detta försvunnit, det lät som jag stod upp och sprutade rätt ner i kröken med en elefantscchhhnabel. Flera liter!

P! Förlåt att jag väckte dig!! Men jag spillde puder på kanten så jag drog fram högtryckstvätten.

Godis suger

I morgon är det dags att återvända till jobbet igen. Vakna tidigt, äta matlåda, Sportspegeln före sängdags. Måndag till fredag. Det har varit skönt att vara ledig och sova länge, äta gott, slöat i soffan med Nancy under eller ovanpå filten och låta tiden flyga lite.

På fredag ska vi till MVC för inskrivning och det känns fortfarande helt overkligt. 2010 ska vi bli föräldrar. Som vi väntat! Men som sagt overkligt.

Jag mår fortfarande oförskämt bra, det enda som inte är som vanligt är att jag inte känner något som helst sötsug. Jag som brukar ha ett dreggelspår efter mig i affären ända från ingången, eftersom någon slug strateg satt bake-offdisken direkt efter grindarna så det osar wienerbröd och munkar med hål i, förbi chipshyllan och vidare ut genom kassan efter att ha släpat knogarna i backen förbi chokladhyllan. Oftast tomhänt eftersom P hävdar att man bara får äta godis på lördagar och jag är en lydig fru. Skulle jag handla fritt efter eget huvud skulle jag å ena sidan aldrig återhämtat mig ifrån flyttahemifrån-dieten: bli-en-blåval-på-ett-kick men å andra sidan skulle de inte behöva svabba upp dreggel för att undvika lårbensbrott på sköra tanter. Men nu – NADA. Inget sug. Möjligtvis på sega nappar. Det skulle nog vara gott. Men tanken på choklad får mig bara att känna en jolmig smak av aska i munnen.

DOH! Jag som hade sett fram emot tiden då jag får äta vad jag vill för jag ska ändå bli fet. Nu får jag väl nöja mig med att bli tjock bara på framsidan. Låter faktiskt inte så dumt det heller.

Nästa måndag är det dags för första tjuvkiken på Pricken, om den nu är kvar där inne – alive and kickin'.

JO, nu kom jag på vad jag är sugen på! P! Jag är sugen på P – som nu är på väg hem alldeles svettig efter en skidtur och ... och alldeles säkert skulle uppskatta några geléhallon trots att det är söndag.

Gott nytt år!

2010 …

Weeeh!