Rid i natt

I förrgår hämtade jag ut ett paket från minimundus. En omsorgsfullt ihoptejpad sopsäck som innehöll en liiiten liten sovpåse till Pricken och stoooor stor amningskudde till mig. Att sova med, för tillfället. Jag köpte en stor för att den både skulle kunna få plats mellan knäna och under magen.

Nu visade det sig att den var nästan lika stor som mig själv, och att ha den mellan knäna kändes som att rida på en dinosaurie, särskilt eftersom den nådde mig ända upp till hakan och var hårt stoppad av styrolitkulor. När sen P lade sig bakom för att ligga sked fick således även han grensla jättebananen och där låg vi, ihopkopplade – fast inte så snuskigt som man ibland önskar – och dessutom med Nancy mellan oss. YIIHAAAaaaa!

Senare på natten hade jag tydligen puttat iväg den så P inte hade fått plats i sängen.

Mitt betyg på denna makapär? En svag 2:a. Fin färg, och den kan säkert övertyga mig senare om att den är oumbärlig. Men någon sängkamrat är det inte.