2010 var ett fint år. 8 månader gick jag omkring med Pricken i magen, vilket privilegium!!, och dagen innan vräkning ploppade han ut och sen dess är inget mer sig likt. Fast ändå samma lika. Men det gnager oss lite, att vi inte kom på det här tidigare. Och läser om 23-åringar med både karriär OCH barn och fattar inte vad som hände mellan 23-33. Någon vidare karriär är det ju inte tal om. Och har vi tur hinner Pricken få syskon innan jag är alldeles skottsäker och ivägkörd till nödslakt. Fast till vårt försvar ska väl sägas att vi inte ville tidigare. Och sen tog det ju lite tid att slöjda till denna fantastiske lille Prick.
Så 2011, vad ska hända nu? Är det året som vi tar tag i vårt liv och rör om lite i grytan? Eller röra om och röra om, vända upp och ned på sufflén.
Det återstår att se. Jag ligger lite lågt ett tag till, men håll tummarna för att vi får våra tummar ur.
För övrigt hoppas jag att kölapparna till Sydkorea rasslar iväg med raketfart, en sisådär 45-50 stycken på ett bräde. Det är kaninens år i år. Pling!
Du vännen. Jag tror att man gör sina val i livet på sådant vis som känns bäst just DÅ. När man väljer. Ingen kan se in i framtiden. Och det är liksom inte lönt att med facit i handen sitta och ångra saker man gjort eller inte gjort. Jag tror inte på det. Jag tror på att vi hela tiden väljer. varje dag. varje stund. och de val vi väljer NU kanske inte är de vi skulle gjort om vi tänker tillbaks om 1. 5, 10, 20 år men vad sjutton. Vi lever ju NU. Så då är det också så vi kan skapa våra liv.
SvaraRaderaoch du om ni redan haft 4 barn sedan 23 års ålder hade ni ju inte haft Pricken idag.....
:-)
Sedan håller jag med dig. Det är Kaninens år i år!!!!
Skutt!
Men precis, vi vet ju det att för, säg, en 8-10 år sen och ännu mer så ville vi absolut inte ha barn just då. Men det har ploppat upp så många tankar, våra föräldrar ser helt plötsligt skitgamla ut och man inser att de inte kommer finnas för evigt. Och vi själva är ju inga lammkött eller påläggskalvar längre utan det är dags att göra det där som vi funderat på länge. Fånga dagen! :-) Men det hade ju inte gjort något om jag råkat vara 23 med allt vad som hänt innan och inte 33, hahha! Eller nä, 27 kanske.
SvaraRaderaOch vilket fint inlägg du skrev häromdagen, jag är så dålig på att kommentera i din blogg! :-p
Kaninen kikar in och säger "hoppelistuds" i år är det ta mig fasen mitt och alla andra kaniners år!
SvaraRaderaSen det där med att man väntat för länge .. snacka om en som väntat, väntat på att den rätta ska dyka upp ... och sen på att bilda familj. Känns nästan som man har hunnit gå i pension innan allt är uppfyllt ... och ingen karriär i sikte här heller. Vad fasen blev det av mig ... jo, en kanin! :-)
//Lapinette
Lapinette – världens bästa kanin! OM det är någons liv jag skulle vilja ha så är det ditt. Fast det var väl det där med att jag hellre dricker champis än champagne. :-)
SvaraRadera//Nenne