Till BVC vi gå

Besök på BVC idag. I like! Pricken likes too! Idag snuddade han 8,7 kg och sträckte sig till 68,5 cm. Vår bvc-sköterska imponerades av hans stabila hållning, han satt i mitt knä som en officer – rak i ryggen och stadig blick med ett spjuveraktigt leende.

Hon är bra. Hennes bästa egenskap tror jag är att hon får mig att tro att hon inte bara gillar barn – hon gillar just mitt barn allra bäst! (Jag klandrar henne inte – vem skulle inte göra det?!) Det är inget hon säger rätt ut så klart, det skulle ju bli ett jävla liv i föräldragruppen om jag berättade. Inget fjäsk eller så. Nej, hon är rak och rejäl men så tittar hon på Pricken och kan liksom inte hejda sig från att smälta, kommentera saker som ingen annan noterat. Inget "åh, så söt" (jag menar, det vet jag ju redan) utan lyckas alltid hitta något nytt som jag knappt kan hantera utan att limmet på vingarna smälter.

Idag var inget undantag. Alldeles innan vi skulle gå slängde hon en blick på Pricken som satt i babyskyddet och log ett tandlöst leende mot henne. "Oj, ja du gillar verkligen andra människor du", sa hon och log lyckligt tillbaka och jag kunde svära på att hon aldrig någonsin träffat ett barn som tyckt om andra människor.

Jag kan ha varit hög från det där hon sa om hans fina hållning eftersom både jag och P är lika ståtliga som säckar med King Edwards, och att det kan ha spelat in. Måste dock komma ihåg att hålla ögonen öppna så hon inte kidnappar honom vid ett obevakat ögonblick.

Hon vet ju var jag bor.