Världen var otäck redan innan Pricken kom. Men sen han anlände så ter sig livet så otroligt skört. Fragilt. Hemskheter som händer på andra sidan jorden kryper tätare inpå, går inte att värja sig emot. Men ändå overkligt. Orättvisor, naturkatastrofer, våld, död och krig. Varje familjs öde som skildras antar formen av vår egen. Tänk om det var vi, tänk om det var han. Tänk om det händer oss något... Helt plötsligt har jag också blivit så medveten om att livet är ändligt. Dödsannonserna i tidningen läses med förfäran över att de som dominerar är inte längre födda i början på 1900-talet, utan är i våra föräldrars ålder (eller ännu värre – i VÅR ålder). Och om jag förr var rädd att P skulle ryckas ifrån mig, så är jag nu skräckslagen att det ska hända mig själv något. Att Pricken inte ska ha någon mamma kvar. Eller att vi inte kommer få veta vad det skulle bli av den här underbara Prick.
Men just idag är det bra. Vi utgår från att det kommer vara bra även i morgon. Något annat är (nästan) otänkbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man måste ha tillförsikt inför livet och framtiden även när katastrofer sker runtomkring oss. Annars rasar livet samman för en själv och ens närmaste. Men visst känns världen mer otäck och man inser hur skört livet är när man har barn. Jag tror vi måste försöka ta vara på det vi har och samtidigt visa medkänsla för de som drabbas av olyckor. Oavsett det är personer vi känner eller om de befinner sig på andra sidan jorden. Det är ju de värderingarna vi vill ge våra barn också.
SvaraRaderaVarm Kram!
Du är så klok, som vanligt!:-p
SvaraRadera