Frysförsök är ingen dröm

Det som är väldigt skönt med frysisar är att man inte behöver gå på en massa hormoner och nedregleringar och kontroller medan tiden segar sig fram i alltför många veckor. Nu finns det ju flera sätt men när Pricken blev till så ringde vi bara kliniken när jag fick utslag på ägglossningestestet och så fick vi komma dit några dagar senare och vips så var jag tjoff gravid liksom ba.

Jaja, det där vet ni.

Så jag drömde att vi skulle peta in eskimån vi har kvar i frysen. Prickens syskon. Trots att jag är gammal i gemet så blev jag satt på en sightseeing-tur i lokalerna och så var det dags för det där mystifistiska herrummet, dit vi damer i långa strumpor och höga på morfin aldrig fått tillträde till (utom i undantagsfall). Där låg en man mitt under pågående procerdur för att få ut de dyrbara dropparna. For the record... Jag trodde att jag visste hur det gick till; klappa skräppan väldigt snabbt och titta i fina, glossiga magasin med bilder på nya Audin. Att det var vi tjejer som hade det jobbigt. Men här låg nu en man med en kateter brutalt nedstucken i halsen (en blå, inte en gul den vet ju alla att det ska vara kiss i), det gurglade och han hade tårar i ögonen. Såg otroligt obehagligt ut. På britsen bredvid var det fortfarande blod och något gulkladdigt (nu slog det mig vad det var – HUVVA!). Och längre in låg Pär och såg blek ut. Men lilla vän, vi ska ju peta in en frysis, du behöver inte... Joo, nickade han allvarligt. Det är så här det går till på riktigt.

Man lär sig något nytt varje dag.

Stackare! Nä, det där vill jag inte utsätta dig för igen, inte på lång tid i alla fall.