Myrsteg och härdsmälta

Jag fick höra när jag skulle börja blogga att så länge jag var frekvent med mina inlägg så spelade det ingen roll vad det stod. Nästan. I princip.

Men jag kommer inte ens på något att skriva om. Även om det egentligen borde finnas en massa att skriva om så vet jag inte vad jag ska skriva om det. Så jag skriver inget alls.

Dåligt, dåligt.

Hur som, veckan som gått har vi besökt vår underbara barnmorska och från ingenstans blivit varse om att just denna dam tar 650 kronor per besök. Vilket kommer bli runt 6500 riksdaler innan vi är i mål. Jag trodde i min enfald att all mödravård i Sverige var gratis, men inte denna. Så nu ska vi byta tillbaka till MVC igen för att kunna köpa något roligare. Det är inte så svårt att välja mellan flera tusen och ... ehh ... gratis. Nog om det, vi var där i nästan enåenhalv timme, det klämdes på magen och P fick leka doktor och jämförde min livmoder, som precis kikat över blygdbenskanten, med en blöt oasis. Sen försökte vi hitta hjärtljud men apparaten var glapp (en anledning till att byta BM, hahahah) och P fick slicka på batteriet för att se om det var ström i det men det enda som hördes var min kroppspulsåder som swoschade och Securitas fikarum. Nåja, det var inte så säkert att det skulle hörts något ändå så ingen ko på isen!

Därefter har min foglossning verkligen fått mig att sakta in på stegen och beskåda staden vi bor i, visste ni att det finns 3867 rader med gatsten mellan rådhuset och torget?

Nej, nu hittar jag bara på.

En annan rätt cool sak är att jag precis bokat tid för det stora, hett efterlängtade ultraljudet. Vi ska få se Pricken igen! Nu i större skala! Säg hej till publiken! Men det är 5 veckor dit, så jag hoppas oasisen får plats med en gigantisk ... bukett. :-)

Hair it is

Har ni hamnat i det slentrianmässiga lunket, målat in er i två tråkiga ringhörnor (behöver inte betyda skilda sovrum) i väntan på nästa attack, vaknar varje morgon med en suck och det enda som bryter den tråkiga vardagen är när ni – i ett ögonblick av total spontanitet – plötsligt byter plats vid matbordet (nej, det händer aldrig, eller hur?). Känner ni att ni aldrig gör något roligt tillsammans? Att det enda ni pratar om är barnen, huslån, fuktfläcken i källaren bakom hyllan med syltburkar eller vems tur det är att gå ut med soporna?

Är det så? Är det så???

Ni vet vad som måste göras.

Visst vet ni det.

***** trumvirvel *******

Byt frisyr!

Ja men visst är det så enkelt! Are you impressed? I am impressed! Så vad väntar ni på? Fram med rakapparat och sax, sätt fart på fantasin och leta lite djupare i den där lådan med krafs i hallen (jag vet att ni har en).

Om ni ändå känner att ni behöver lite inspiration för att kunna göra en rejäl nystart, håll till godo – det här är vad vi hann med i helgen (den första är med en skvätt motorolja):

Upp till kamp, rädda ert äktenskap – IDAG!

Ur dimmornas dunkel

Jag har som bekant bara goda saker att säga om att vara gravid. Dock har jag, och tyvärr även min partner in crime, upptäckt en inte alls angenäm bieffekt.

GAS! WEEOOOHHHHHHHHWEEEEEEOOOOHHHHHWWEEEEEOOOOOHHHH!!!!

Blinkande varningsljus, masker på!

Men det går inte att fly från denna odör från hell, den förföljer mig, envist fastsatt i byxan. Det enda som jag märkt har hjälpt hittills (mången metod har provats) är att fort bege sig till sovrummet, släppa detta pyrande monster och gå i en inte alltför rask takt mot köket, passera förbi luftvärmepumpen i hallen (gärna i kombination med en diskret Sylviavinkning bakom röven) och då blåser en befriande vind som skingrar dimman och alla vågar andas igen. I alla fall dem som befinner sig i köket, dvs moi.

Nattetid fungerar dock inte denna metod. Jag skulle kunna ta omvänd ordning, springa mot köket, tillbaka genom hallen... Men eftersom det inte förannonseras innan så är det dömt att misslyckas. Men som en av våra kärleksförklaringar äger vi ett dubbeltäcke i dun. I denna luftiga fluffpuff kan samlas många mökar innan de sipprar upp vid kudden och vem den skyldige äro går ej att bevisa. Moahahhaah!

Undrar vad min barnmorska kommer säga om att jag rök.. förlåt, ryker?!?

I love mondays!

Vilken bra start på veckan! Dagens första mail kom från en kund som ville ha nya PDFer på två jobb jag gjort till honom i höstas. Right on, jag skickar dem till honom blixtsnabbt. Mission completed.

För blixtsnabbt, inser jag, eftersom jag inte ens orkade skriva något trevligt tillbaka. Bara ett tomt, snorkigt mail.

Nåja, ingen ko på isen! Jag författar ett lagom lurigt meil om att det är måndag jadajadajada och avslutar med en smiley. Och skickar.

Till mig själv.

Ååååh giv mig styrka. Things can only get better?!?

Räddningspatrullen - iväg!

Jag befinner mig i en lång korridor i en källare. Det är ljust, jag känner mig trygg. Plötsligt korsas min väg av en massa spindelnät. Fulla med svarta, krulliga könshår!

Jag blir vansinnig. Typiskt P att lämna sitt tokbuskehår överallt! Men precis när jag tänker börja skrika ut mina aggressioner så kilar en spindel nerför väggen på min vänstra sida, ser jag i ögonvrån. Och jag känner starkt att det här blir fåglarna-varning, den är inte ensam... Jag skriker, men nu av skräck.

Samtidigt, i en annan tid. Vi ligger i soffan, hela familjen Nennelainen. P tittar på sporten, jag slumrar bakom honom och Nancy ligger vid fötterna på oss.

hhhuuuuhhhh huuuuuhhhhhh.... gnyr jag.

Nancy sätter sig genast upp. Trevar med sina små tassar när hon går över oss. Stannar och sträcker sig så långt hon kan för att puffa mig först på bröstkorgen, och sen två mjuka puffar på kinden.

Jag vaknar. Räddad från miljontals spindlar i en trång källare strösslad med könshår.

Nancy Fancypants sätter sig nere vid våra fötter igen. My work here is done, säger hon, gäspar och lägger sig som en kringla med ryggen mot oss.

Drömmar igen

Hej kompis! Vill du kela?

Det har varit mycket prat om George Clooney i dagarna om att han ska till Östersund för att filma. Synd att vi inte flyttade dit när vi tänkte... Men själv är bäste dräng, så i natt fick jag ändå tillfälle att umgås med Georgie – hela natten. Väldigt oskyldigt (ungefär som med Zlatan härom natten, men var Zlatan kom ifrån har jag inget svar på, för han saknar det som jag går upp i brygga av. Ögonbryn. Eller, klart killen har ögonbryn. Men inga George-ögonbryn. P har George-ögonbryn. I början hade han bara ett, men nu är de separerade i två. Världens vackraste.) men ändock väldigt trevligt, men det bästa var nog att han var så himla förälskad i mig. HA! Jag visste det!

Hade jag inte varit på pilates igår och lyssnat på valsång så hade jag och George kanske inte hängt på den där kinakrogen med vattenfall, kulörta lyktor och plinkaplonk och blivit höga på rökelsen och haft kramkalas med kläderna på. Jag måste bli bättre på att tänka efter före så att det blir lite mer action, för det har jag läst i en bok att det kan bli.

Idag ska jag fokusera på P, bastubad och melodiös hårdrock. Sen ska jag lägga mig tidigt.

Pricken III

Jag var så himla nervös att jag var tvungen att skita innan besöket hos gynekologen vilket gjorde mig nervös över om jag verkligen fick bort allt med pappret. Sorry. Men så var det. Vi satt och låtsades läsa väldigt inlevelsefullt i väntrummet men i alla fall jag såg inte vad det var på sidorna.

Sen var det vår tur. Hej och goddag, jo tack jag mår jättebra och nej, inga blödningar. Dags att strippa, vilket tog väldigt lång tid med skor som ska snöras upp med fumliga händer och byxbenen kändes som 4 m långa och hamnade ut och in och strumpbyxor på det och strumpor tillbaka igen för att inte frysa och AAAARRRGHH jag kan för fan inte klä av mig längre!

Sen upp i stolen, sprut med kräm på staven och sen Voilá. Ett myrornas krig och en svart fläck med en ljusare fläck i mitten. Där, ser ni hjärtat? Jaa sa jag med Darth Vader-röst, trots att jag inte alls såg att det blinkade. Röra runt i grytan lite. Annan vinkel. Det som jag trodde skulle vara en liten blobba som flöt sakta omkring i det mörka visade sig vara en miniatyr-Buddha med små sprattlande armar och ben och med ett bultande inre. Den var på TV. Fast samtidigt i min mage. P såg ut som om Sanna Kallur just tagit OS-guld och vi hånglade i trappuppgången, alldeles euforiska av vad vi just varit med om.

Älskade lilla pyre. Som vi har längtat efter dig.