Jag har som bekant bara goda saker att säga om att vara gravid. Dock har jag, och tyvärr även min partner in crime, upptäckt en inte alls angenäm bieffekt.
GAS! WEEOOOHHHHHHHHWEEEEEEOOOOHHHHHWWEEEEEOOOOOHHHH!!!!
Blinkande varningsljus, masker på!
Men det går inte att fly från denna odör från hell, den förföljer mig, envist fastsatt i byxan. Det enda som jag märkt har hjälpt hittills (mången metod har provats) är att fort bege sig till sovrummet, släppa detta pyrande monster och gå i en inte alltför rask takt mot köket, passera förbi luftvärmepumpen i hallen (gärna i kombination med en diskret Sylviavinkning bakom röven) och då blåser en befriande vind som skingrar dimman och alla vågar andas igen. I alla fall dem som befinner sig i köket, dvs moi.
Nattetid fungerar dock inte denna metod. Jag skulle kunna ta omvänd ordning, springa mot köket, tillbaka genom hallen... Men eftersom det inte förannonseras innan så är det dömt att misslyckas. Men som en av våra kärleksförklaringar äger vi ett dubbeltäcke i dun. I denna luftiga fluffpuff kan samlas många mökar innan de sipprar upp vid kudden och vem den skyldige äro går ej att bevisa. Moahahhaah!
Undrar vad min barnmorska kommer säga om att jag rök.. förlåt, ryker?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar