Årets jaktsäsong inledd

Nancy har mjukstartat årets fågeljakt med att ta in en självdöd, fönsterkrockad bofink. Hon är inte särskilt kräsen, den damen. 

Förra årets skörd blev till slut 2 skator, 2 björktrastar, 3 gulmesar, 1 talgoxe, 1 skogsduva och något odefinierbart som har stora, svarta vingar (hittade ju fjädrarna i köket men ingen fågel...). Alla utom duvan, en skata och en björktrast, som antingen smet eller stoppades vid dörren, lämnades vid husses säng i levande tillstånd. Talgoxen mötte sitt öde upptryckt mot hörnet under sängbordet. 

Nu när vi har kattlucka ser vi fram emot (?) en sommar med mycket fågelkvitter lite för nära örat för att det ska kännas hälsosamt. På inköpslistan står fjärilshåv och soppåsar. 

Helgen spenderades hos svårföräldrarna. Nancy fick följa med och utnyttjade så klart tillfället för höghöjdsträning:

"Ursäkta att jag stör, finns det någon att äta här?" 

Life of Pricken – 7,5 månad

Vikt: Snuddar 10 kg

Längd: 72,5 cm

Skills: Kan sitta, krypa/åla framåt, resa sig upp i t ex spjälsängen, vinka med hela armen

Gillar: att krafsa med sina små naglar på allt, t ex soffan, träpanel, mammas tuttar. Titta på bilar/bussar/cyklande barn när vi är ute och går. Vatten som kommer från kranen. Nypa och undersöka fundersamt vart mjölken kommer från (ahahaaaj). Bada i baljan och plaska. Eld/ljus/TV. Klappa Nancy. D-droppar!! Sitta i knät och mysa/titta på träden utanför.

Gillar inte: Nässugen/torka snor. När han inte tar sig framåt.

Låter: Ätä, ätä, ätä, ätä. Hejdu. Nananana. Skriker glädjetjut som en visselpipa. Grymtar med mörk röst. Brummar med läpparna som en bil. Säger hmm mama när han vill komma upp i famnen/äta/tröstas/kramas.

Äter (i rangordning): Bröstmjölk. Fruktpuré med gröt. Lite av min hemkokta mat. Ännu mindre av köpmat (tur Nancy gillar den).

Blir glad/skrattar: Åt sin spegelbild. Nancy. När han vaknar (gäller INTE på kvällen och natten dock). När han äter. Andra barn som leker och/eller trillar omkull (mina slapsticks-humorgener där). När jag eller någon annan hoppar, dansar, sjunger, kryper, studsar en boll, läser saga... Tittut. Och det bästa av allt – när pappa kommer hem!

Blir ledsen: Sällan.

Favoritleksaker: Mobilen ovanför skötbordet (små getingar runt en blomma), en gul virkad hund, Don Quijote (multifunktionell leksak), pappas klocka, iPhönerna, Nancy, bultbräda med bollar, skallror, bollen, brandbil, hoppgungan.

Stoppa tiden!

Amningshjärnan slår till igen

Så vi var på föräldragruppträff och pratade säkerhet. BVC-sköterskan A berättade om där de filmat en pojke som klättrar upp på ugnsluckan och får en kastrull med kokande vatten över sig.

Jag tänker: Shit, stackars kille! En AFV-video eller vadå?!?
Jag säger: Men varför har de filmat det istället för att rädda honom?

Jag tittar mig runtomkring för att få medhåll. Möts av tomma blickar. Näe, alltså, det är ju en rekonstruerad film... säger A.

Ja, vad säger man? Hjulen snurrar ju men hamstern är död för länge sen.

Vårstädning

Sent ska syndaren vakna. Efter mörka månader av dekadens (eller snarare total ignorans av något annat än Pricken) har städtanten i mig vaknat till liv. Kliande fingrar. Rensa i röran. Andas frisk luft.

Garderoben har fått sig en omgång, utan någon som helst pardon. Ingen nostalgi. Ingen "sitter nog bra, bara jag blir av med fläbbmagen", eftersom det aldrig lär hända (lets face it!). Ingen utfasning, ingen andra chans (jo, det är klart – Myrornas...), ingen "först in – sist ut"-regel. Platsar du inte så åker du ut. Bye bye!

Fast vad ska jag nu ha på mig?

Inne på toaletten har jag plöjt skåpen med samma frenesi. Det blev en tidsresa i sjukdom och självbehandling. Alvedonen i tuggtablettform som jag köpte i Uppsala vid ett mensvärksanfall (bäst före 2009). De smakade skämda svarta vinbär och löddrade som vid rabies. Olika sorters magsyredämpande, de flesta orörda, mot diffusa magsmärtor under stressiga tider, men som jag aldrig vågade äta eftersom de inte fick användas om man försökte få barn eller var gravid. Kunde jag ju lärt mig efter första felköpet... Ett mindre reseapotek: bäst före 2007. Det enda, som fick vara kvar av nostalgiskäl, var några tester med blåa kryss eller rosa streck på. Trots att det, hygieniskt sett, är rätt äckligt med kiss på en pinne i ett skåp. Vad göra? Rama in dem? Nä, inte slänga dem. Det är ju Prickens första hej.

Nåväl. Chi har fått ett bättre flöde. Vi kan andas igen.

Arg

Idag har vi varit och reklamerat Biltemas maskeringstejp som slet ned ytskiktet på de nya tapeterna. :-( Andra ord än de som rimmar på Titta och Duk räcker liksom inte till.

Pricken says

Vi träffade en kompis från föräldragruppen förra veckan. Hennes tjej hade sagt 'ampa' och tittat på en lampa. Stor händelse, naturligtvis. Jag, som inte haft en tanke på att de uttryck Pricken slänger sig med är något annat än joller, blev ju genast fundersam. Han kanske vill säga mig något? Så nu har jag ägnat mig en eftermiddag åt att försöka förstå vad min son säger. Här är vad han ville förmedla idag:

Ä dä?
Dä dä dä titta dä dä dä.
Titta dä!
Titta tutte.
Ä dä tutte?
Äta ute (kan även vara Äta tutte, lite oklart, men förmodligen är det det senare).
Nä nä Nenne.
Hej du, hej du, hej du.
Mamma ä nunna.

Va? Han har ju stenkoll! Det är ju så vackert att man vill gråta.

Fånga dagen

Världen var otäck redan innan Pricken kom. Men sen han anlände så ter sig livet så otroligt skört. Fragilt. Hemskheter som händer på andra sidan jorden kryper tätare inpå, går inte att värja sig emot. Men ändå overkligt. Orättvisor, naturkatastrofer, våld, död och krig. Varje familjs öde som skildras antar formen av vår egen. Tänk om det var vi, tänk om det var han. Tänk om det händer oss något... Helt plötsligt har jag också blivit så medveten om att livet är ändligt. Dödsannonserna i tidningen läses med förfäran över att de som dominerar är inte längre födda i början på 1900-talet, utan är i våra föräldrars ålder (eller ännu värre – i VÅR ålder). Och om jag förr var rädd att P skulle ryckas ifrån mig, så är jag nu skräckslagen att det ska hända mig själv något. Att Pricken inte ska ha någon mamma kvar. Eller att vi inte kommer få veta vad det skulle bli av den här underbara Prick.

Men just idag är det bra. Vi utgår från att det kommer vara bra även i morgon. Något annat är (nästan) otänkbart.