En fågel i himlen

En björktrastunge fick se vårt hus från insidan i helgen. Nancy var guide men jag tror inte turen uppskattades av den tillfälliga besökaren. Särskilt inte efter att den fick närkontakt med rovdjurets matte Nenne och hennes skyffel, blev utburen och bortföst till skogsdungen så alla kunde se det nesliga som hände sen. Det kom dock en stor, stark karl till undsättning, lyfte upp trasten i ett träd men tilltaget uppskattades föga – det är på marken det är som skönast – så den hoppade från tallegren (fast jag tror det var en rönn) och hann inte landa förrän den prickiga besten återigen slagit sina käftar runt dess nacke och det korta livet från i våras passerade i ultrarrapid (ja, det gick väldigt fort). En bedjande blick på mannen med spaden tolkades om en längtan att flyga högt såsom svalorna. Med ett plonk var önskningen uppfylld. Dock grävdes den ned några decimeter under marken, men tanken var fin.