Dagar.
Kvar.
Näst sista dagen på jobbet. Jag sitter hemma och har ingen som helst tanke på att uträtta stordåd.
Planen för dagen är istället att tvätta kläder till en liten Prick. Packa väskan som ska med till förlossningen. Den planen har funnits i flera dagar men det känns så overkligt att det ens är lönt att göra det – det är ju så himla långt kvar.
Men det är det faktiskt inte. Dags att inse.
Det är nästan som innan de där två strecken dök upp på stickan. Jag känner efter, tolkar tecknen. Som oftast inte finns. Blir lite fundersam. Hoppfull. Vill samtidigt inte att det ska sätta igång ännu, dels på grund av att Nancy fortfarande behöver omplåstring men främst för att jag trivs så himla bra som gravid. Att få vara unik, att något händer varje dag inuti just min kropp. Att få vara det som vi längtade så desperat efter i flera år. Den tiden är snart över och en ännu häftigare börjar.
Vi fattar fortfarande inte att vi lyckades till slut. Den mörka, jobbiga och nedbrytande sorgen är borta, puts väck. Hoppas bara att allt går bra och att vi även får gå i mål lika lyckliga.
Vi ses snart, Pricken!
Du passa på att njuta och VILA!!!! i mean it!
SvaraRaderaMen jag lovar att när Pricken väl kommer till er på UTsidan av din kropp så kommer ni att tycka att DETTA är det naturligaste i välrden. Kanske inte i början. Men sedan. Och det ÄR en fantastisk resa!!! Att få börja lära känna sitt barn. Frusrerande, utmanande, skitjobbigt många många gånger... javisst. MEN fantastiskt, underbart och verkligne något som inte kan jämföras med NÅGOT annat. Tycker jag då....
TÄNK bara 20 dagar kvar!!! Otroligt egentligen!
KRAAAAAAAM!
Ojojoj, jag vilar och sover middag mest hela tiden! Igår mellan 10-12 och 4-5. Nemas problemas. :-D Och så måste ju Nancy ha sällskap när hon ligger utslagen i soffan/sängen också... Jag är nog bäst i världen på att unna mig en stödvila, om jag får skryta. ;-)
SvaraRadera