onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedan

ÅÅÅÅÅH! Kan tiden inte gå fortare? Jag känner mig som ett litet barn på nytt inför julafton – nu ska bomben släppas.

VI SKA HA BARN!

Jajemän, vi med. Jooo det är sant! Mmmh ja, jo vi vet att det är på tiden, men vi har filat det till så nära perfektion som möjligt. Det tog en faslig tid med krumelurerna i öronen... OK, vi erkänner, riktigt så gick det inte till. Vi är ju barn av den moderna tiden så vi lät en liten tjock farbror med vitt hår slöjda till vår bebis. Nej, inte Tomten. Ja, hahaha jo det hade ju varit kul med tanke på att det är jul. Nä men först har det sprayats i näsan så att jag hamnade i klimakteriet och därefter – nej jag blev inte särskilt ilsk eller rabiat, så himla roligt var det inte ändå GLÖM ATT JAG SA NÅT – anyway sen sprutade jag mig i magen varje kväll... ja, alldleles själv, rätt in i magen. Nålen var inte så tjock men ägglossningssprutan, MY GOD, den sa det PLOPP i skinnet av och satan i gatan vad ont i tuttarna jag hade, sen var jag alldeles uppsvälld i magen av alla ägg – kändes som cement i magen när man gick – som de sen plockade ut under morfin, fy fan vad skönt avslappnad man var rajraj, och jag hade såna sjukt fula strumpor som hasade ner och sen en sjuk pers och få veta om det befruktats och sen skulle man tillbaka och få in de där små i ehhhh... muffen... utan någon skön tripp, med en lång jävla kateter rätt upp i *piiip* och så fick vi se Pricken på TV och vänta, fortfarande som en spärrballong i magen eftersom äggblåsorna tömde vätska ut i bukhålan när de punkterade dem hahaha ja fy fan vad äckligt, och vänta och vänta och misslyckas både en och två gånger så vi fick göra om alltihopa men den HÄR är plockad från frysdisken direkt och nu gick det bra – det gick faktiskt jättebra! Jag mår – VI mår TOPPEN! Heyy, varför ligger era öron på marken?

Jag är rädd att det kommer bli så här. Jag babblar på utan paus ens för att andas om detaljer som ingen vill höra eller förstår. Jag får nog be P hejda mig efter VI SKA HA BARN-ögonblicket och sen säga: Frågor på det? och låta honom vara moderator.

Men det riktigt intressanta egentligen är ju hur de ska reagera. Mor och far. Hans föräldrar.

Jag har mina teorier, men de kan ju överraska ibland. Den man tror kommer skita knäck och börja gråta och ropa halleluja kanske kontrar med att säga att det minsann inte kom någon post igår och de som väntade på ett julkort från faster Grus-Britt och allt, och den som brukar börja prata om annat är den som öppnar fönstret och vrålar YO SUCKERS – jag ska bli mormor igen!

Jag återkommer med resultatet.

God Jul!

1 kommentar:

  1. Är så nyfiken. Nåååååhhh... hur gick det? Blev du som du trott eller kommer det helt andra reaktioner.

    //Lapinette

    SvaraRadera