Pricken är levererad

I natt kom han.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, utan via akut kejsarsnitt, eftersom jag hade ett extra kön och de inte visste hur han skulle komma ut på annat sätt.

Efteråt låg livmodern uppfläkt och vi skådade den konstiga, blekrosa ut-och-in-vända ballongen.

– Är det här magmunnen? Frågade jag och pekade på någon litet hål. Anatomi har ju alltid varit min starka sida. Nej, det kunde det inte vara, för det är massa hår på utsidan just där. Ojojoj, jag vill inte veta vad det var...

Navelsträngen satt i mitten och i andra änden var Pricken. Ful som stryk. En liten rumpnisse med sugrör till armar, minimal överläpp och en gigantisk uppnäsa likt Hedvig från A till Ö. Jag blev i alla fall själaglad när jag såg att han hade mina ögonfransar med Ps svarta hårfärg. Piuuh!

Men vart var P? Han var ju inte med!!! Nåja, jag fick ringa honom senare, nu var det dags för mig och min storasyster att dra till tax-freen. Där hade barnmorskorna redan radat upp alla bebisar på en hylla i mitten, i små kartonger som det brukar ligga Marsvin i med olika klädslar, som när man trycker på handen börjar spela Kung Fu fighting och veva med armarna.

– Hmmm, det ser ut som den där rumpnissen som de sa var min, men det står tryckt "Axel" på kartongen och det namnet hade vi ju inte riktigt tänkt oss.

Jag plockade med mig Axel under armen och åkte hem till gruppbostaden, dit vi hade fått flytta efter att ha klagat på standarden i lägenheten. Där var P och hela hans familj och jag kände mig väldigt obekväm med KungFu Axel fortfarande kvar i kartongen – vad skulle de tänka?!?! Jag vet ju inte hur man gör med så här små barn!

P var inte sen att ta kommandot, tog det lilla trastliknande barnet i knät och började mata honom med flaskan med AD-droppar som de hade skickat med.

Jag kände mig lugn, klart vi kommer fixa det här. Även om det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig.