Fint som snus

Jag är ingen tjej-tjej. Går oftast omkring i jeans och har klänning endast när det är näst intill tvång på det. Oftast känner jag mig utklädd och som en sämre genomtänkt transvestit.

Min syster ska om några veckor gifta sig med sin prins och det är ju, om något, ett klänningstillfälle. Jädrar i havet vad jag surfat mammaklänningar. Jag hittade till slut två stycken som inte var för pråliga, och inte för vardagliga. Med vind i håret, rosor på kind och otroligt snygg liten mage såg jag mig själv svassa omkring och göra total succé. Jag hämtade ut paketet igår och körde catwalk hemma.

I randiga strumpor.

Man får inga snygga ben i strumplästen. Särskilt inte när man redan är för nära backen med röven för att anses som en amazonkvinna. Jag såg som väntat ut som en städtant. Klänningen satt som ett stelt tält och skärningen under bysten satt närmre naveln än tuttarna så det såg ut som mina boobs skulle vara en sisådär en halvmeter långa och tömda på innehåll.

Nåväl, på med pumpsen. Mjoo, något bättre, vaderna fick en något smäckrare form än massiv ek och jag seglade omkring. Ingen Carola-vind i håret som på bilden jag såg när beställningen gjordes, men jag får öva in farten bara så löser det sig nog. Tuttarna fortfarande lite småkonstiga men om jag ska lita på min systers löfte om D-kupa som i hennes fall boinnngade fram i v 25, så kanske jag kan övertyga någon mer än P om att jag inte är där enbart för att få påskgodis och komplimanger för min snygga utklädnad men att jag nog hamnat fel.

Efter mannekängandet åkte klänningen av men skorna blev kvar på. Det kändes faktiskt lite mer trevligt att plocka ur diskmaskinen i pumps, trosor och t-shirt än velourbyxor med uttöjda knän och raggsockor. Klappretiklappretiklapp! Trevligt!

Det kanske bor en tjej härinne någonstans ändå?