I går kväll innan middagen tog vi en paus i sängen tillsammans med Nancy. Vi har lite dåligt samvete för att vi inte är hemma med henne om dagarna, så lite kvalitetstid med husse och matte är hon väl värd. Hon blev inte särskilt långvarig, otålig som hon är, utan körde några rivstarter ute i hallen i stället. Om jag ska tolka det som otacksam eller om hon bara ville visa upp sina färdigheter låter jag vara osagt.
Så det var bara P och jag. Med sitt huvud på min mage frågade han mig vilken puls jag hade. Jag satte fingrarna mot halsen och nynnade med.
"Nä, då är det inte din puls jag hör... Det är nog Prickens!"
pompompompompompompom... Jag tog tid medan P trummade takten. 140 slag per minut.
...pompompompompom...
Pompopom! Åh åh åh åh åh åh nananaa shobidooooa....
Iiiiiih!!!! Pompompom!
SvaraRaderaDu vännen har inte svarat på ditt mail. Ska försöka hinna det i veckan. Sorry! Hoppas det inte är för sent än.
Kraaam!
Oj, det har jag glömt bort vad jag frågade om. Ingen fara! Gjorde ett tjusigt kort med seriefiguren istället. :-):-):-)
SvaraRaderaVilka sköna bilder på din blogg! Vår i NYC! Nice filibajs!
massa kramar